Teamtrio: Omslag

Lyran har en ny tematrio-utmaning: Berätta om tre omslag

1, Mitt första val är Penguins snygga utgåva av Paul Austers ”The New York Trilogy”, med ett omslag av serietecknaren Art Spiegelman (”Maus”, bl.a.).

Bokförlaget Penguin gav för några år sedan en rad av USA:s bästa indie-serietcknare i uppdrag att utforma deras bokserie Classics Deluxe Edition. Förutom Spiegelman, bjöds bland andra Daniel Clowes, norska Jason, Chris Ware, Thomas Ott och Seth in för att bidra med omslagsbilder. Mest värd att lyfta fram tycker jag dock Spiegelman är. Inte bara för att det är en sådan vacker bild, utan också för att han faktiskt gjort ett varsitt omslag till romanens tre delar: ”City of Glass”, ”Ghosts” och ”The Locked Room”, som han sedan arbetat in i sin omslagsteckning.

2. Omslagsfotot till Andrew Browns självbiografiska bok ”Fishing in Utopia: Sweden and the Future that Disappeared” är så melankolisk och suggestiv, precis som boken.

Andrew Brown är en brittisk journalist som bodde i Sverige under det optimistiska 70-talet, men lämnade landet under det bistra åttiotalet, då välfärdssamhället föll i bitar, Palme sköts och landets gränser öppnades för större europeiskt och amerikanskt inflytande. Han återkommer idag och finner ett förändrat land. Browns iakttagelser från både då och nu berör mig, gör mig lite ledsen och orolig av någon anledning. Det som gått förlorat i Sverige, dåtidens drömmar, synsätt och förhoppningar, har jag aldrig varit en del av och jag vet inte om jag saknar det heller. Men det vi fått istället kan kännas så cyniskt, ihåligt, tomt. Sverige har förlorat sin naivitet, sin uppblåsthet (ja, till en viss gräns), men har istället importerat någon annans ideal och världsbild. Kan man sakna något som man spenderat hela sitt liv flyende från?

3. Det här är det värsta omslag jag sett. Jag förstår inte folk som sätter ett vanligt, tråkigt foto på framsidan av sin bok, men det här är något utöver det vanliga.

Blicken. Håret. Ungen.