Paul Auster versus Kjell Eriksson

I veckan har jag läst två självbiografier, den ena av Paul Auster, den andra av Kjell "känd från radio" Eriksson. Per automatik vill jag säga att Austers bok, som skildrar hans liv fram till trettioårsåldern, var bäst, han har ju en sådan naturlig berättarröst, jag älskar att läsa honom. Men stämmer detta verkligen? Erikssons verk, en revanschsaga där han går från mobbad och överviktig till smal radiostjärna, var ju helt ok den med. För att få ett slutgiltigt svar har jag bestämt mig för att ställa dem mot varandra.

Titel:
Auster: "Ur hand i mun - Minnen av en misslyckad början"
Eriksson: "Kjell"
Vinnare: Auster

Omslagsfoto:
Auster: Intellektuell värdighet
Eriksson: Smör (Upp-och-ned liknar det för övrigt exakt mitt skolfoto i trean)
Vinnare: Auster


Första mening:
Auster: "Åren kring de trettio var en period då jag misslyckades med allt jag tog mig för."
Eriksson: "År 1975 efter Kristus tillverkades jag i ett radhus i Täby"
Vinnare: Ingen ärligt talat

Tid och plats:
Auster: Cirka 1947 - 1980, New York, Paris, Mexiko
Eriksson: 1975 - 2008, Täby
Vinnare: Auster

Dikter:
Auster: Otaliga, men inga presenteras
Eriksson: En:
Livet
Man föds och växer upp/Man måste lära sig allt/Man använder kunskaperna sen
Man är ledsen /Man är glad
Man kämpar sig genom sitt liv
Man dör ändå till slut
Vinnare: Eriksson

Förödmjukande teaterupplevelser:
Auster: Flera
Eriksson: Flera
Vinnare: Lika

Imploderande äktenskap:
Auster: 2
Eriksson: 1
Vinnare: Auster

Jag mötte Lassie-ögonblick:
Auster: John Lennon
Eriksson: Lill Lindfors i underkläder
Vinnare: Eriksson

Mathållning:
Auster: Gourmé
Eriksson: Gourmand
Vinnare: Eriksson

Sexualdrift:
Auster: Nej
Eriksson: Nej
Vinnare: Lika

Motto:
Auster: "What doesn't kill you makes you a better writer"
Eriksson: "Alla är bra" a la Bamse
Vinnare: Eriksson

Se på den, va? Det blev sex-lika! Det betyder att jag ändrar åsikt och tycker att de är lika bra. Exakt lika bra! Det var jag inte beredd på.

Teamtrio: Omslag

Lyran har en ny tematrio-utmaning: Berätta om tre omslag

1, Mitt första val är Penguins snygga utgåva av Paul Austers ”The New York Trilogy”, med ett omslag av serietecknaren Art Spiegelman (”Maus”, bl.a.).

Bokförlaget Penguin gav för några år sedan en rad av USA:s bästa indie-serietcknare i uppdrag att utforma deras bokserie Classics Deluxe Edition. Förutom Spiegelman, bjöds bland andra Daniel Clowes, norska Jason, Chris Ware, Thomas Ott och Seth in för att bidra med omslagsbilder. Mest värd att lyfta fram tycker jag dock Spiegelman är. Inte bara för att det är en sådan vacker bild, utan också för att han faktiskt gjort ett varsitt omslag till romanens tre delar: ”City of Glass”, ”Ghosts” och ”The Locked Room”, som han sedan arbetat in i sin omslagsteckning.

2. Omslagsfotot till Andrew Browns självbiografiska bok ”Fishing in Utopia: Sweden and the Future that Disappeared” är så melankolisk och suggestiv, precis som boken.

Andrew Brown är en brittisk journalist som bodde i Sverige under det optimistiska 70-talet, men lämnade landet under det bistra åttiotalet, då välfärdssamhället föll i bitar, Palme sköts och landets gränser öppnades för större europeiskt och amerikanskt inflytande. Han återkommer idag och finner ett förändrat land. Browns iakttagelser från både då och nu berör mig, gör mig lite ledsen och orolig av någon anledning. Det som gått förlorat i Sverige, dåtidens drömmar, synsätt och förhoppningar, har jag aldrig varit en del av och jag vet inte om jag saknar det heller. Men det vi fått istället kan kännas så cyniskt, ihåligt, tomt. Sverige har förlorat sin naivitet, sin uppblåsthet (ja, till en viss gräns), men har istället importerat någon annans ideal och världsbild. Kan man sakna något som man spenderat hela sitt liv flyende från?

3. Det här är det värsta omslag jag sett. Jag förstår inte folk som sätter ett vanligt, tråkigt foto på framsidan av sin bok, men det här är något utöver det vanliga.

Blicken. Håret. Ungen.