lördag 29 januari 2011
Steampunk inte i min smak
tisdag 25 januari 2011
Grekisk bok om Sture Linnér
Han måste ha varit oemotståndligt attraktiv [som ung]. En nordisk man så som vi Medelhavskvinnor föreställer oss dem. En skandinavisk Apollon. (s.14)gör väl ingen lycklig, förutom kanske Linnér, men han är ju... liksom död. Författaren är också snabb att döma ut andra människor duon stöter på, de porträtteras som ovilliga att lyssna till Linnérs historia. Hon vill gärna poängtera hur det krävs en särskild typ av människa för att kunna ta till sig hans visdom. Jaa du, Leonie, jag är en rätt vanlig glad skit och jag älskar Linnér och det han hade att berätta.
fredag 21 januari 2011
Jubileum på Antikvariat 1
Ni missar väl inte att sympatiska Antikvariat 1 firar femårsjubileum och har trettio procent rabatt på rubbet och på stubbet? Hela januari ut, så ni har ännu några dagar på er att beta er igenom Tomas härliga boksamlingar.
tisdag 18 januari 2011
Julklappsmotiveringar
söndag 16 januari 2011
Den mest desperata bokparodin någonsin...
torsdag 13 januari 2011
Illusionernas blogg väljer att inte kommentera sitt förra inlägg eller kritiken från kollegor i bokbloggosfären, men låter hälsa:
Helt utan anledning...
onsdag 12 januari 2011
En amerikansk Lisbeth
Fincher har ju knappt gjort en dålig film (skulle väl vara smått förskräckliga Benjamin Button i så fall), så mina förhoppningar är fortfarande höga. Å andra sidan ser Lisbeth fortfarande inte ut som en bleknosig fjortonåring, såsom i böckerna, men vad gör man? Film är film. Ändrat slutet har han tydligt gjort också... Hm. Läs mer här.
torsdag 6 januari 2011
2010 års bästa TV
10. Hung
En serie som alltid ligger på gränsen till genial. Hoppas att tredje säsongen slutgiltigt för dem över på rätt sida.
9. Glee
Kollade ikapp Glee i somras – en serie så självklart gjord för mig att jag inte förstår hur jag missat den. High school-drama, humor, övertydliga budskap och TV-världens bästa skurk: gympaläraren Sue Sylvester! Kan dessutom vara riktigt queer ibland.
8. The Trip
Ännu en låtsasdokumentär. Jovisst är man trött på detta grepp vid det här laget, men de två begåvade brittiska komikerna Steve Coogan och Rob Brydon på kulinarisk resa genom norra England och sina psyken övertygar dock om att genren fortfarande har liv i sig. En TV-serie om medelåldern, manlig rivalitet och vänskap samt imitationskonstens kärna.
7. Parks and Recreation
Andy: I wish he had tiny puppy shoes. I would totally shine his little shoes for free... I do say the cutest stuff.
Ron: Andy, take him outside.
Andy: And shoot him?!
Tom: Come on, Ron. I’m just a little puppy. I ain’t done nothing wrong. I’m just a puppy. Hmm, I like your mustache. I wish I could have one. But I can’t, because I’m just a little puppy. Mmm, mmm, mmm.
Ron: OK, take him out and shoot him.
6. Big Love
Slutscenen, alltså slutscenen. När Peter Gabriels coverversion av David Bowies Heroes från senaste skivan långsamt ökade i styrka kände jag någonting bubbla inom mig: ett stort fuck you till Nöjesguiden som gav Scratch my back en dödskalle i betyg.
5. Rebecca och Fiona
Och ibland har Nöjesguiden rätt. Jag var hyfsat provocerad av R&F innan jag såg TV-serien, men nu har jag en helt annan bild av dem. Bästa: ” Vi bryr oss inte om nåt sånt där. Allt sånt där tycker vi är töntigt. Allt som killar håller på med.” Alltid bra med fler unga, coola kvinnliga förebilder!
4. Weeds
Den sjätte säsongen av TV-serien om världens sämsta mamma fortsatte lika starkt som tidigare. Mest imponerande är hur serien lyckas äta kakan och samtidigt ha den kvar, gällande Nancy och Andy – tillsammans men ändå inte. Deras speciella dynamik existerar fortfarande, trots att de numera faktiskt är herr och fru Newman. Denna säsong kändes definitivt som ett avslut, men tydligen är flera säsonger på G, hur nu det ska gå till. Jag drömde en fortsättning, men har glömt drömmen. Synd för er.
3. Breaking Bad
Blev denna säsong, utan förvarning, så fruktansvärt bra. Jag hade räknat ut Breaking Bad efter första säsongens svekfulla avslutning, men så skärpte sig serien ordentligt till säsong två, manusen slipades och vändningarna blev smartare och snabbare. Säsong tre var ju omgången då advokat ”Better Call” Saul Goodman introducerades, Walt försökte fånga en fluga och svågern Hank fick ett varnande telefonsamtal i bilen. Strålande tv!
2. Mad Men
Don Drapers ensamhet. Peggy Olsons beatnikromans. Joan Holloways hemlighet. Sally Drapers spirande tonårstid. Lane Pryces pappa. Pete Cambells uppsyn. Roger Sterlings självbiografi.
1. Doctor Who
Jag började titta på Doctor Who i och med säsong fem, när nye doktorn Matt Smith introducerades (den brittiska TV-serien byter ut sin huvudrollsskådespelare med jämna mellanrum, därav namnet), och jag har inte ångrat mig en sekund. Jag fullkomligt avgudar Steven Moffat, som är seriens nya ”showrunner”; han är som Joss Whedon i sin prime. Julhelgens extra julavsnitt var bland det allra bästa jag sett i år. Man skulle fasen vara Ebenezer Scrooge själv för att inte beröras. Moffats och Smiths doktor är som en fantastisk lärare – intelligent, rolig, engagerad, snäll, oförutsägbar. Inspirerande!
Men vad har ni gillat?
onsdag 5 januari 2011
Det första jag läste 2011 blev...
... Kristian Lundbergs Yarden! Men först när jag var fyrtio - femtio sidor in i boken förstod jag hur väldigt bra den var. Vet inte vad som hände, det var något som knäppte till och plötsligt blev läsningen hypnotisk. Den självbiografiska romanen handlar om en tid i Lundbergs liv då han fann sig utestängd från det kulturella etablissemanget, utan journalistiska uppdrag eller förlag villiga att ge ut hans böcker (Lundberg är litteraturkritikern som för några år sedan recenserade en bok som ännu inte kommit ut, läs mer här). Han var pank, djupt skuldsatt och tvungen att återvända till det dåligt betalda svart- och kroppsarbete han trodde han en gång för alla lämnat bakom sig. Varje morgon satte han sig dock och skrev några rader, för att tillfälligt få fly undan sin lott men också för att han betraktade skrivande som vilket annat jobb som helst, ett arbete som måste utföras. Resultatet blev Yarden.
Texten pendlar mellan att skildra Lundbergs nutid, upp i ottan till pissbetalt och okvalificerat arbete i Malmö hamn och en tonårsson utan möjlighet att förstå sin pappa, och författarens barndom, en rätt hopplös situation med en sinnessjuk mor och en far som övergett hemmet och gjort en klassresa uppåt. Boken är ofta hjärtskärande sorglig, men inger också hopp. Lundbergs slutsats är att vänskap och medmänsklighet är världens bästa grejer och det är ju ett budskap man inte kan höra tillräckligt många gånger.
Lundbergs språk är fantastiskt; poetisk prosa i ordets bästa bemärkelse. Hans historia om kroppsarbetets pris, klasskampens ilska och desperation, arbetarnas osynliga samhälle - allt är skrivet med så mycket värme, virtuositet och värdighet att jag blir helt golvad.
Här är en recension som jag tyckte var väldigt bra. Här är en annan.
För övrigt: Motvilligt peppad!
tisdag 4 januari 2011
Nyårslöften
Lyran frågade mig personligen om en sak, nämligen: Berätta om tre löften/målsättningar du har för det kommande läsåret!
1. Läsa fler fantastiska böcker. Jag tror att jag inbillat mig att jag läste sämre böcker 2010 än jag faktiskt gjorde. Det var kanske snarare så att året inte bjöd på särskilt många fantastiska läsupplevelser. Det känns som ett litterärt mellanår för min del. Till 2011 ska jag banne mig sovra lite bättre.
2. Läsa alla Vilhelm Moberg-böcker jag köpte.
På Myrorna hittade jag dessa fina utgåvor från 1951 för en tjuga styck. I och med att Utvandrar-kvartetten blev, hur torrt det än låter, årets bästa läsning för min del, så ska jag banne mig läsa igenom även de här (Sömnlös I-II, Sänkt sedebetyg I-II samt Raskens I-II).
3. Fördjupa mig i svenskt 1800-tal.
En delkurs på litteraturvetenskapen hette Litteratur och kön i 1800-talet och var lätt min favorit. Vi läste massor, men naturligtvis skrapade vi bara på ytan. 2011 vill jag läsa mer och gärna författare utanför de största namnen. Tips mottages tacksamt. Här ska banne mig fördjupas.
Det kändes i alla fall som en personligt riktad fråga.
söndag 2 januari 2011
Abstrakt porr
Det planeras också inför en serie böcker om Carl Johan De Geers konstnärskap, fem volymer ska det bli. Redan ute finns en antologi som samlar det bästa från det London-baserade konstnärskollektivet Le Gun, med texter, tecknade serier och illustrationer.
Vad sägs om det, va? Håll utkik 2011!