söndag 18 oktober 2009

Ett tecken på ett uppblåst isländskt ego


Sist av alla i Sverige har jag denna vecka läst en deckare av Arnaldur Indriðason, ”Glasbruket” heter den. Den var sådär. Det är en ganska enkel historia: en man blir mördad och en grinig gammal polis med struligt privatliv måste lägga ihop ledtrådarna. Lösningen på gåtan finner han i det förflutna. Whoop-dee-doo…


Styrkan i historien ligger i det att berättelsen är djupt rotad i det isländska samhället och dess historia. Den skulle inte kunna utspelas någon annanstans, vilket jag tycker är intressant. Island som ett historiskt sett relativt slutet samhälle är viktigt för både deckarens upplägg och upplösning.


En sak som stör mig något otroligt är dock att boken öppnas med ett citat:


”’Hela historien är som en enda stor Nordmyr’, Erlendur Sveinsson, kriminalpolis”


Erlendur är dock bokens huvudkaraktär och eh, finns inte i verkligheten. Jag förstår verkligen inte hur en författare tänker som citerar sina egna karaktärer. De citerar ju alltså sig själva. Det känns så uppblåst och märkligt. Är Indriðason verkligen så nöjd med den där lilla repliken? Kunde han inte hitta något passande ur typ ”Niáls saga” eller något? Jag hajar inte.

3 kommentarer:

Red Fox sa...

Har du inte läst något av författaren tidigare? Trist i så fall att du läste "Glasbruket" som jag tycker är en av de sämre böckerna. Jag tycker Erlendur klarar sig fint jämfört med andra kriminalpoliser i andra böcker. Det är egentligen bara Erlendur och Brunetti (Donna Leon) som jag gillar och har överseende med. Det du verkar uppleva som uppblåst och märkligt ser jag möjligen med ganska stora ironi-glasögon... Kanske har jag dom på mig för ofta! :-)

Vettets väktare sa...

Jag har hört så mycket gott om deckarserien och också om huvudkaraktären Erlendur, så jag är villig att tro på dina ord. Får läsa de andra någon regnig vintervecka kanske?

Stefan sa...

Jag har läst åtminstone ett tiotal böcker av Arnaldur Indriðason och jag har nog tyckt om dem alla vad jag minns.
När jag själv har varit på Island några gånger har det varit väldigt intressant att känna igen sig i mycket av naturbeskrivningarna och platserna där händelserna sker.
Min hemkommun har en vänort på Island och på vårt bibliotek torde nog alla Arnaldurs deckare finnas. Någon har också varit högläsningsbok under de Kura Skymningstillfällen som ordnas över hela Norden andra veckan i November.
Arnaldur är nog värd att bli läst.