När jag var liten hade vi en antologi som samlade skräcknoveller och spökhistorier, illustrerade av Hans Arnold. Min och min storasysters favorit var ”Gabriel-Ernst”, en historia om en pojke som hittas naken i skogen och tas om hand av en snäll äldre man, men det borde han ha låtit bli, gubben. Känn på namnet… Gabriel… Ernst… Skickar fortfarande kårar längs min ryggrad. Boken har jag inte sett på år och dagar, men både historien och Arnolds fantastiska teckningar har bitit sig kvar. Om det är någon som har boken och vill skanna in bilderna vore jag evigt tacksam.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hitta historien igen, då jag inte mindes författarens namn, men tack vare lite Google-magi är vi nu återförenade. Och det är en bra historia. Läs den i sin helhet här.
Historiens brittiska författare heter Hector Hugh Munro (1870-1916), men skrev under pseudonymen Saki. Han kallas novellens mästare och häcklade sin samtid med sina vassa och makabra historier. Han dog i första världskriget, offer för en tysk prickskytt och hans sista ord sägs, ironiskt nog, ha blivit ”Put that bloody cigarette out!”.
Det jag försöker komma fram till är två saker. Jag kom att tänka på Gabriel-Ernst, då jag planerade ett blogginlägg om skräckserietidningar och skannade in denna bild från en fantastiskt läskig serieantologi som byggde vidare på myterna i filmen ”The Blair Witch Project”:
Jag har alltid tyckt den bilden är så sjukt skrämmande och har aldrig förstått varför. Nog för att det är något primitivt otäckt med människor som beter sig som djur, en styggelse skulle nog bibeln kalla det. Men jag insåg plötsligt var jag sett bilden tidigare. Den påminner starkt om en av Arnolds illustrationer av Gabriel-Ernst! Bilden har bitit sig kvar i mitt minne och kan fortfarande påverka mig. Otroligt. Ett barns starka upplever och fantasier fortsätter verkligen influera hela livet. (Jag förstår att detta skulle bli starkare om jag faktiskt hade Arnolds originalillustration att visa upp, men ni får tänka er in istället.)
Den andra saken jag tänkte på är att det är märkligt att historien skrämde mig så. Jag missförstod nämligen historiens upplösning som barn och trodde att Gabriel-Ernst faktiskt räddat den där lilla ungen från att drunkna. Varför var jag i så fall så rädd för honom? Måste vara Hans Arnolds fel…
8 kommentarer:
Jag var också rädd och fascinerad av Hans Arnolds teckningar som barn, som jag såg på en del "farliga böcker" som min mamma läste. När jag väl blev äldre och läste nån deckare som han illustrerat omslaget på blev jag besviken på innehållet, jag tyckte inte att boken var lika bra som Arnold.
Hans Arnold... ditt inlägg väckte minnen (precis som hos Snowflake)- jag brukade läsa en veckotidning (min farmor köpte ett par stycken varje vecka) som hade noveller med illustrationer av Arnold- jätteläskiga tyckte jag att de var... (mycket mera skrämmande än innehållet i berättelserna- de har jag helt glömt bort).
Hans Arnolds veckotidningsillustrationer är en svensk klassiker tycker jag - så intelligenta, vackra och, som du skriver, så mycket läskigare än novellerna. Det gavs ut en bok för något år sedan som samlar många av hans målningar från Vecko Revyn, den heter "Veckans Chock" och kan beställas från t.ex. www.alvglans.se, sök på Hans Arnold. Högsta rekommendation till den samlingen!
bli inte rädd nu...men jag tror att jag vet var boken är! tar med den om jag hittar den i helgen hos ma och pa, men vågar du verkligen ha gabriel-ernst i bokhyllan? det där namnet alltså, brrr!
kan inte fatta att du vågar läsa serier om blair witch, näst efter gabbe har nog inget skrämt mig så som slutscenen i första filmen.
Jag hoppades nästan att du skulle veta något om var den skulle kunna finnas. Vad roligt!
Blair witch-serierna är av bra kvalitet, utgivna av respekterade Oni Press och jäkligt läskiga! Gillar också första filmens slutscen mycket.
Nu ligger boken Spöktimmen och väntar i bokhyllan hos oss. Mamma hälsar!
Hej! Måste bara skriva och säga att jag blev jätteglad över att du skrivit om denna spökhistoria. Läste den som barn och den påverkade mig mycket då och antagligen än idag. Minns att fåglarna på taket påminde mig om Gabriel-Ernst och gav mig sömnlösa nätter. Hade för mig att han hette Hans-gabriel, varvid det varit svårt att hitta, trots allt googlande. Vet du i vilken bok historien var med? och var man kan hitta den på svenska? Biblioteket som jag lånade boken av som liten har inte kvar boken, och jag minns inte vad samlingen hette :/
Hej anonym!
Boken heter Spöktimmen och är kanske utrensad från många bibliotek idag. Synd, för den är kanon! Men på antikvariat kan den nog hittas. Tror det är en sådan där bok som trycktes i en miljon utgåvor, var med i bokklubbar, osv. Har skrivit mer om berättelsen på bloggen. Kolla här:
http://illusionernasblogg.blogspot.se/search/label/gabriel-ernst
Ha det fint!
Skicka en kommentar