Arga, frustrerade, och sorgsna män är vad Jens Liljestrands novellsamling ”Paris-Dakar” handlar om. Sju drömska och absurda berättelser om väldigt skilda företeelser och mycket skilda manstyper. Det handlar om ledsna militärer, stressade toastmasters och pressade sociologer, skumma gym som tas över av nördar och märkliga manssällskap som söker nya, exotiska medlemmar. Med tonsäkert språk serveras läsaren en dialog och sex stycken första persons redogörelser. Vi kommer alltså alltid nära inpå karaktärerna, ofta för nära för att det ska vara trevligt. Trots de surrealistiska händelseförloppen, så känns tankegångarna igen – de flesta av oss har stött på män och kvinnor som resonerar som dessa karaktärer.
Det Liljestrand ska ha en särskild eloge för är hur han, trots att vi får tillgång till karaktärernas innersta tankar, lyckas överraska läsaren i slutet av varje berättelse. Det här är berättelser där allt inte är vad det ser ut att vara och Liljestrand (till skillnad från andra författare) förstår hur ”twist endings” bör vara uppbyggda. Läsaren kan bläddra tillbaka och faktiskt se hur ordval och handlingssätt kan tolkas annorlunda. De är inte bara annorlunda för att författaren valt att ljuga för läsaren (igen, såsom andra gör), utan kan faktiskt tolkas på flera olika sätt, beroende på hur man ser på saken. Aldrig blir denna effekt tydligare än i novellen ”Mellanområdet”, som är magnifik i sin uppbyggnad och bäst i samlingen.
Jag har glömt att nämna att den är rolig också, den är rolig som fasen. Dels finns där en mer subtil humor, som kommer fram i smarta dialogvändningar och träffande personporträtt, dels finns sådant som det här, som handlar om s.k. bokstavsbarnet Johan:
”Mhm, det här luktar ju pill-i-stjärten, säger Johan njutningsfullt och doftar på en ostbåge innan han stoppar den i munnen. Han luktar länge på sina fingertoppar med ett drömmande, lyckligt uttryck i ansiktet”
Jens Liljestrands ”Paris-Dakar” vann VI:s litteraturpris 2008 och är väl värd er dyrbara lästid.
3 kommentarer:
Hear hear!
Jag blev verkligen extremt förtjust i "Paris - Dakar" när jag läste den, även om jag inte kan låta bli att tycka att titeln är ganska tråkig. Inget jag hade fastnat för om jag inte hade haft turen att få boken som recex.
"Mellanområdet" var min favorit också!
Ja, titeln är faktiskt trist. Boken innehåller ju en hel del intressanta ord-krumbukter, han hade lätt kunnat hitta på något bättre. Jag skulle nog inte ha läst den heller, om vi inte hade haft ett gammalt läsex i butiken som jag började bläddra i.
Illusionisten (och övriga bokmalar som har lust att svara): kan ni ge en nybliven mamma med begränsad lästid tips på fem böcker som jag inte bör missa under hösten? Behöver kanske inte vara nyheter egentligen, mer en intressant samling titlar. Inga deckare och inga hemskheter om barn tack.
Skicka en kommentar