William Hope Hodgson är en idag ganska bortglömd skräck- fantasy- och science fictionförfattare som levde och verkade i 1900-talets början. Hans verk har haft stort inflytande på bland annat H.P. Lovecraft, som skrev dessa ord om Hodgsons mest kända bok ”The House on the Borderland”:
“But for a few touches of commonplace sentimentality this book would be a classic of the first water”
Jag har nu inte läst Hodgsons originalmanus, men år 2003 släppte skräckserieförlaget Vertigo Comics en serieversion av ”The House on the Borderland”, av författaren Simon Revelstroke och tecknaren Richard Corben. Det är i deras tolkning en Poe-doftande historia om en gammal dagbok som hittas i en uråldrig ruin, som ligger precis på gränsen till en enorm ravin. Dagboken avslöjar historien om den man och hans sjuka syster som bodde i det gotiska palats ruinen en gång var. Mannen plågas av mardrömmar, mardrömmar som får honom att uppsöka de underjordiska, outforskade delarna av huset och han tar sig allt djupare ned i ravinen utanför, ned i berggrunden. Och vad han möter där nere är skräcken själv…
En skock med svinmänniskor!
Det han egentligen möter är faktiskt skräcken själv. Svinen är en metafor för det inom oss själva som skrämmer oss så mycket att vi gömmer undan det från vårt medvetande. Här, liksom i Poe’s ”The Fall of the House of Usher”, är det en onaturlig relation mellan syster och bror som ligger begravd och som då och då visar sitt snuskiga svinatryne. Och liksom i Poe, fungerar huset som en metafor för huvudpersonens inre och husets nedre valv som det undermedvetna.
Historien tar sedan en alltmer kosmisk ton och jag måste erkänna att jag tappar intresset lite grann. Men Richard Corben är en sådan fantastisk tecknare vars målningar behåller mitt intresse även när historien flippar ut.
Historien tar sig faktiskt och jag kan verkligen rekommendera detta seriealbum till alla älskare av skräck i allmänhet och Lovecraft, Poe och deras efterföljare i synnerhet.
3 kommentarer:
Kul att få läsa om gamla bortgömda! Hodgson har jag inte hört talas om förut.
Nej det hade inte jag heller, men historien gav mersmak. Nu är han en av de många författare jag håller ögonen öppna efter. Tack för kommentaren!
Eftersom Lovecraft inte läste hodgson förrän 1934 och inte skrev särskilt mycket efter det, måste Hodgsons inflytande på Lovecraft betraktas som minimalt.
Skicka en kommentar