Den där Lucas av Julio Cortázar

På Lyrans uppmaning har jag denna månad läst en sydamerikansk författare och mitt val föll på Julio Cortázar och hans roman ”Den där Lucas” från 1979. Det är en väldigt lustig liten bok, som består av ett femtiotal små berättelser där vi får möta den levnadsglada och intellektuelle Lucas. Tänk en gladare ”Mannen som gör vad som faller honom in”, minns ni honom?

(Karln bara lämnade sitt paraply!) Lucas låter sina känslor diktera livet. Han förolämpar pianister han ogillar, lägger ned timmar på att baka den perfekta tårtan, bara för att sedan kasta den i ansiktet på födelsedagsbarnet och utvecklar nya sätt att föreläsa som skrämmer bort publiken. Historierna har ofta surrealistiska inslag och oväntade vändningar, som kan vara både roliga, sorgliga och tänkvärda.

Språket är ofta utmanande och skiftar mellan absurt och akademiskt, barockt och formellt. Det kan faktiskt bli lite mycket ibland, när man läser boken från pärm till pärm. Jag skulle snarare rekommendera att läsa några kapitel i taget, med viss tid emellan.

Historierna om Lucas bryts upp av en samling noveller, även de supersurrealistiska. Katter är telefoner, en restaurang öppnas i Paris tunnelbana och folk simmar i bassänger fyllda med majsmjöl. Kul kul, men även dessa irrationella inslag bryts upp med hjärtevärmande och hjärtskärande iakttagelser från livet, vilket stärker boken som helhet.

Sydamerika fortsätter att imponera på mig med sin spännande och originella litteratur. Vi avslutar med några till ”Mannen som gör vad som faller honom in”, eller vad säger ni?

Karln bara klippte av sig fingrarna,

för han gillade inte killen han skakade hand med!