Berätta om en bok som:
1. fick dig att skratta.
Linda Skugges ”Men mest av allt vill jag hångla med nån” är hennes riktiga, (påstått) ocensurerade dagbok från sista åren i gymnasiet och ett par år efter det och det är så fruktansvärt roligt och ibland bara fruktansvärt. Hon har de mest idiotiska vänner, är själv outhärdlig, men driven och rolig i det tysta. Man känner igen mycket från sin egen gymnasietid, tristess, misslyckade fester och vänner som inte alltid vill varandras bästa.
2. fick dig att gråta.
Jag var bakfull och känslig när jag läste ut den, men ”Almanacka” av Kristofer Flensmarck behandlar allt jag är rädd för i livet och påminner läsaren om de gripande människoöden som fortgår runt omkring oss, hela tiden, överallt. Jag blir tjock i halsen bara av att tänka på den.
3. gjorde dig riktigt arg.
Nina Wähäs ”S som i syster”. Problemet var att den inte var riktad till mig. Jäkla fjantigt språk tyckte jag. Löjligt med all knark- och Stockholms romantik (även om författaren beskriver knark som hemskt, märker man att hon egentligen tycker det är rätt ball att röka holk ändå) tycker jag. Och äh, vara dekadent och bo med syrran på behandlingshem, vad idiotiskt men samtidigt ja, coolt på nåt sätt. Så ömtåligt, men starkt på nåt sätt. Åh jag blir argare ju mer jag tänker på den! För samtidigt var den väl helt ok, boken. Tjejer och killar som har liknande upplevelser kanske uppskattar den, samt kulturkoftor som inte fattar vilken trött kliché som presenteras och jag har aldrig fattat varför killar gillar såna tjejer. Vad var min poäng och varför blir JAG SÅ ARG?!?!
4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
”Illusionisten” av John Fowles, med dess vackra skildring av Greklands övärld, fick mig att ångra att jag aldrig båtluffat i Grekland. Jag älskar landets berg mest.
5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
George Orwells ”
6. du ångrar att du läste ut.
Ugh, Pause/Play… ’Nuff said!
7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
I slutet av Siri Hustvedts ”What I loved” finns ett avslöjande, eller snarare en teori kanske, angående huvudpersonens förhållande till hans sons barndomsteckningar. Jag försöker vara så krypisk som möjligt, för att inte avslöja något för er som inte läst boken. Jag vet inte ens om ni som läst den förstår, det är ingen jättestor del av handlingen, men denna lilla mening har bitit sig kvar i mig och skaver som fan. Sorglig, underbar bok!
8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.
En novellsamling av Vladimir Nabokov har stått och väntat länge, länge. Jag är grymt sugen, men det blir aldrig av.
9. du inte förstår att så många tycker om.
Den olycksdrabbade delen av alfabetet JKLM: Jungkvist, Kallentoft, Läckberg och Marklund (men jag gillar väl Kallentoft?).
10. du tycker att alla ska läsa.
Jag väljer faktiskt "Almanacka” igen. Brist på fantasi kanske, fortfarande i närminnet kanske, Idol på TV kanske.
2 kommentarer:
Kör också Idol och bloggande på en gång! Ska ta och kolla upp Kalender. Den olycksdrabbade delen av alfabetet, hårt men träffande!
Jag skrev fel... Kristofer Flensmarcks bok heter Almanacka, inte Kalender. Men kolla upp den.
Skicka en kommentar