Böcker som möter min blick

Hur i hela Helsingland är det meningen att man ska få ro att plugga i ett hem fullt av böcker? Kasta ett öga mot bokhyllan och jag möts av denna trio storögda, stumma bevakare:

Inte bara vill jag så mycket hellre lägga lästid på Grossmans superhjältepastisch, Mare Kandres mörka skildring av att vara barn och Lemmys roliga självbiografi, framför Gösta Bergmans ”Kortfattad svensk språkhistoria”, det är dessutom väldigt obehagligt att ha dem ständigt stirrande på mig. Jag menar:

Möt den blicken, den som vågar.