Smart lösning på översättningsfrågan

I vissa böcker är originalspråket så avgörande för bokens budskap och identitet att en översättning till ett annat språk känns som en omöjlighet. En sådan bok är amerikanska ”Precious” av Sapphire, en stream of consciousness-inspirerad monolog från en illitterat tonårsflickas synvinkel. Språket är tjockt med New York-ghettoslang och fonetisk (fel-)stavning, vilket skapar en trovärdig röst som inte enkelt går att översätta till svenska.

När nu en filmversion är aktuell (visas på Stockholms filmfestival i november och har biopremiär 2010) vill ändå Nobel Entertainment, som är filmens distributör i Sverige, ge ut en svensk översättning och har kommit på en fungerande lösning på problemet. Deras utgåva innehåller nämligen både originaltexten och den svenska översättningen. Läs bakifrån för att få den engelska eller framifrån för den svenska. Jag har sett detta i diktsamlingar och kanske någon Shakespeare-översättning, men det här är första gången jag råkar på det med en hel roman. Kul idé tycker jag. Här är ett exempel på originaltext och svensk översättning, från bokens första stycke:

“I was left back when I was twelve because I had a baby for my fahver. That was in 1983. I was out of school for a year. This gonna be my second baby. My daughter got Down Sinder. She’s retarded. I had got left back in the second grade too, when I was seven, ‘cause I couldn’t read (and I still peed on myself). I should be in the eleventh grade, getting ready to go into the twelf’ grade so I can gone ‘n graduate. But I’m not. I’m in the ninfe grade.”

”Jag fick gå om en klass när jag va tolv för jag fick barn med farsan. Det va 1983. Jag va inte i skolan på ett år. Det här kommer va mitt andra barn. Min dotter har Downs Syndor. Hon är efterbliven. Jag fick gå om tvåan också, när jag var sju, för jag inte kunde läsa och för att jag kissa på mej. Jag borde gå i elfte klass och va på väg till tolfte så jag kan fixa examen. Men det gör jag inte. Jag går i nian.”

(”Precious” är en nästan outhärdligt mörk historia, men det skriver jag mer om i ett annat inlägg. Här handlar det bara om översättningen).

Som ni märker kommer språkidentiteten fram mycket tydligare i originalet än i svenskan, men det verkar översättaren högst medveten om. Översättningen är gjord av Martin Gelin, journalist och professionell hipster som bott i New York massa år, och han har gjort många bra val. Han skriver själv i ett förord att han ville ”undvika att läsaren blir irriterad och distraherad” i översättningen av slangord, utan istället ”hitta neutrala ord, så att berättelsen flyter på, samtidigt som [han] försökte behålla Precious slängiga, avslappnade sätt att prata och skriva på”. Språket är inte fritt från svensk tonårsslang, men nedtonat snarare än överdrivet. Jag skulle tro att de flesta väljer, som jag, att läsa originaltexten, men att använda Gelins översättning när Precious uttrycker sig så oklart att meningen är omöjlig att förstå. Det finns även fina möjligheter att använda en sådan här utgåva i engelskundervisning.