Jaa ni, nu är det dags för mig att ännu en gång låta er göra allt jobb och sedan själv skörda frukten. Eller någon annan krystad metafor. Nu är det en specifik novell jag söker, en som min storasyster påminde mig om i helgen. Den börjar med en mans död och sedan detaljerar historien typ den sista gången hans porträtt beundras och hans namn nämns, sista gången någon mindes hans lukt och längtade efter honom, osv. Det tror jag räcker som beskrivning - har man läst denna novell minns man den, den är fantastisk. Både sorglig och hoppfull. Hur bra den än är, så minns man tydligen inte nödvändigtvis vem som skrev den eller vad den heter, för det har både jag och min syster glömt. Är det någon som vill förbarma sig över oss? Skulle vilja använda den i undervisning någon gång. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar