Som jag skrev här, så finns det vissa bilder som man såg i sin barndom som aldrig slutar påverka en. Omedvetet eller högst medvetet lever de kvar i en, vilket kan ta sig uttryck när man minst anar det. Jag skrev i mitt tidigare inlägg om en bild i en serietidning som av någon anledning skrämde mig och att jag nyligen insett att det beror på att bilden påminner mig om en illustration av Hans Arnold som brukade sätta skräck i mig som barn. En illustration till berättelsen om… Gabriel-Ernst. Då hade jag inte tillgång till sagoboken, och kunde därför inte visa bilden, men med min storasysters och min pappas förenade krafter ligger den nu bredvid mig. Och därmed kan jag nu presentera… Gabriel-Ernst.
Naken som den dag då han klöste sig ut ur sin moders buk! Jag var orolig att bilden inte alls skulle likna den i Blair Witch-serietidningen, men likheten är faktiskt slående.
Inte undra på att jag var livrädd. Här är en annan bild på det lille psychot.
Han har även berövat mig nöjet i att nakenbada. Är livrädd.
Hans namn… Gabriel-Ernst. Nu finns han i ditt huvud också. För alltid, för alltid, för alltid…
3 kommentarer:
Men ärligt... Gabriel-Ernst? Var det verkligen det läskigaste namnet författaren kunde komma på? Jag tycker mer att det låter som en snäll gammal farbror som bjuder på fika.
Jag känner verkligen igen de där illustrationerna, så jag misstänker starkt att jag också har läst den där sagoboken...
Men jag minns ingen särskilt stark rädsla, fast det kan nog bero på att jag var ett ganska skräckhärdat barn som såg Alien vid den späda åldern av nio år och sen var luttrad för resten av livet.
Men Hans Arnolds bilder fascinerade mig rejält när jag var liten. Brukade tjata till mig något slags isglasspinnar från glassbilen bara för att de hade Arnold-bilder på omslaget (har för mig att sjäölva glassarna var ganska smaklösa).
Carina - Gabriel-Enst är ju världens läskigaste namn, du är galen.
Bokstävlarna - Jag åt också dom glassarna! Och gjorde collage med bilderna!!
Skicka en kommentar