lördag 26 februari 2011

Rödluran


När ett filmmanus skrivs om till en roman som släpps i samband med filmen, så borgar det sällan för stor litteratur. Allt man vanligtvis kan hoppas på är en viss fördjupning av karaktärerna och att scener som klippts bort nu inkluderas (men dem hittar man numera ändå på DVD:n). Bokversionen av kommande Red Riding Hood har däremot gått ett steg längre. Där är filmbolaget så förbaskat rädda för spoilers att bokens sista sidor är exkluderade. I stället finner läsaren en länk till en webbplats där de sista sidorna publiceras - efter filmens premiär!

Hur filmbolaget tänker är ett mysterium, kan det skapa annat än bad will? Om man läser en bok innan man ser filmen, så är man ju mer än beredd på att filmen kommer att spoilas och ja, även tvärtom naturligtvis. På detta sätt får boken ännu mindre existensberättigande och det faktum att den egentligen bara är ännu en reklampelare för filmen blir tydligare. Mycket märklig historia.

För övrigt, om ni undrar varför det varit så tyst här på sistone, så beror det på att jag tröttnade på den schulmanskt elaka persona jag odlat fram senaste tiden och därför haft Vänliga Veckan-tema på IB. Och ja, då bidde det ingenting i stället. Nu har dock en vecka gått...

4 kommentarer:

Boktokig Eva Boström sa...

Det lät ju jättekonstigt! Finns det de som köper den boken tro?

Maken ville så gärna se trassel och så ville jag göra honom glad, så då blev det så att vi såg den!

Sara BE sa...

Väldigt intressant. Och väldigt märkligt. För att inte tala om irriterande för läsarna.

Vettets väktare sa...

Boktokig - Hehe, ja skyll på honom, du :)

Lisa sa...

Jag skulle bli lack som fään. Vaddå, sen då - när sidan stängs ner (för sånt kan ju hända) - näe, du får man minsann aldrig veta hur det slutade inte. Ja, om man nu inte ser filmen... tänkte inte riktigt färdigt där.

På tal om rödluvan, Roald Dahls version är bäst.