Tre dagar, tre memoarer: Sture Linnér "Ingen människa är en ö"

Det finns en hel del hemska bokomslag där ute. Kolla in detta till exempel:

Vem skulle kunna tro att dessa pärmar rymmer en så fantastisk bok? Att gubben på omslaget är den mest vitala nittioåring jag stött på. Han heter alltså Sture Linnér och, som han själv uttrycker det i sitt Sommarprat från 2007, så har han ägnat ”den större delen av [s]itt liv […] åt tre huvudområden, det ena Antikens grekiska kultur, det andra svensk industri, det tredje FN, bland annat i Kongo som undergeneralssekreterare och Dag Hammarskjölds närmaste man”. Vad sägs om det CV:t? Jag blev nyfiken på Linnér just på grund av det inte så lyckade omslaget och lyssnade därför på hans Sommarprat och blev mycket imponerad. Med en röst märkt av ålder, men med livskraft och nyfikenhet som en pojke berättar han om möten med kända och okända människor som påverkat hans liv. Dessutom om upplevelser och rena äventyr. Hans val av musik är också fantastiskt – han blandar klassisk musik med nya stjärnor, bland annat bitar av hiphop-battles och mina favoriter Shout Out Louds, jag kunde knappt tro det! Boken utvecklar hans historier från radioprogrammet och lägger till många nya. Det enda jag saknade från hans program var hans fina berättelse om en älskad fru som gick bort i Alzheimers sjukdom. Den hade kunnat rama in hans historier på ett lika fint sätt som den gjorde i hans program. Alla Sture Linnér skriver om är döda idag. Suck. Fatta att man ska bli gammal en dag...