Visar inlägg med etikett memoarer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett memoarer. Visa alla inlägg

lördag 29 augusti 2009

Tre dagar, tre memoarer: Alex James -"bit of a blur"

Åh, den här är jättebra! Basisten i blur visar sig vara en väldigt duktig skribent, charmig och rolig. Han skriver entusiastiskt och smittande om musik, rymden, intressanta personer han mött samt ost. Total dårskap blandas med känsliga iakttagelser och en svårtoppad livslust. Boken får mig att vilja gå ut och festa varje kväll och vara kreativ varje dag. Så här vill jag att rockbiografier ska vara, inte bara handla om supa och knulla, utan ha något mer än så att säga.


De sista kapitlen, där James liv lugnat ner sig rejält (han bor idag på en engelsk farm, tillverkar ost och bär tweed), är måhända lite tråkiga, vilket drar ned betyget något, men skit i det, detta var en av mina bästa 2008!

fredag 28 augusti 2009

Tre dagar, tre memoarer: Sture Linnér "Ingen människa är en ö"

Det finns en hel del hemska bokomslag där ute. Kolla in detta till exempel:

Vem skulle kunna tro att dessa pärmar rymmer en så fantastisk bok? Att gubben på omslaget är den mest vitala nittioåring jag stött på. Han heter alltså Sture Linnér och, som han själv uttrycker det i sitt Sommarprat från 2007, så har han ägnat ”den större delen av [s]itt liv […] åt tre huvudområden, det ena Antikens grekiska kultur, det andra svensk industri, det tredje FN, bland annat i Kongo som undergeneralssekreterare och Dag Hammarskjölds närmaste man”. Vad sägs om det CV:t? Jag blev nyfiken på Linnér just på grund av det inte så lyckade omslaget och lyssnade därför på hans Sommarprat och blev mycket imponerad. Med en röst märkt av ålder, men med livskraft och nyfikenhet som en pojke berättar han om möten med kända och okända människor som påverkat hans liv. Dessutom om upplevelser och rena äventyr. Hans val av musik är också fantastiskt – han blandar klassisk musik med nya stjärnor, bland annat bitar av hiphop-battles och mina favoriter Shout Out Louds, jag kunde knappt tro det! Boken utvecklar hans historier från radioprogrammet och lägger till många nya. Det enda jag saknade från hans program var hans fina berättelse om en älskad fru som gick bort i Alzheimers sjukdom. Den hade kunnat rama in hans historier på ett lika fint sätt som den gjorde i hans program. Alla Sture Linnér skriver om är döda idag. Suck. Fatta att man ska bli gammal en dag...