Tre svenska klassiker DU kommer gilla, världspromise

Här har jag valt ut tre svenska klassiker som berörde mig mycket, som jag verkligen kan säga att jag älskar och som är lätta att ta sig till. Om du inte har läst dessa ännu och så vidare.

”Hemsöborna” av August Strindberg

Vi läste den här i högstadiet och alla tyckte den var så grymt tråkig, vi fattade ingenting. Men jag måste erkänna att jag tyckte den var ganska bra… Nej nu ljög jag, jag ogillade den lika starkt som alla andra. Men jag önskar jag var en sådan där smart elev som kunde uppskatta böcker som denna. Hm, kanske hade den här bloggen haft fler besökare då? När jag läser den idag tycker jag den är härligt snuskig och fräck, man kan ju läsa genom raderna vilket var omöjligt som prepubertal, omogen och lite korkad. Den är en härligt mustig skärgårdsskildring och handlar om gamlingars sexliv, stolthet och skam, allt man gillar. Jag tycker fortfarande inte att den passar perfekt för högstadieelever att läsa, det finns ju så många mer spännande klassiker som kan få igång tonåringar. Jag skulle föreslå ”Dvärgen” av Pär Lagerkvist, den är lättläst, innehåller mord, sex, blod och hemskheter, och man kan diskutera historiens teman och metaforiska kvalitet. Den handlar egentligen om andra världskrigets hemskheter, fast det har jag läst i en bok. När jag läste den var jag övertygad om att den lilla dvärgen var en metafor för homosexualitet, haha.

Sluta läsa nu om ni inte redan läst den, för jag har en undran om slutet: Jag fattar inte att ingen skrivit en fortsättning! Carlsson försvinner i djupet, men hans död får man inte försäkrad. Jag menar, han är ju en av de härligaste fiktiva karaktärer jag någonsin råkat på! Slug, dryg, korkad, känslig, elak, gullig, kåt, rolig, naiv, han har allt, den mannen! Jag vill läsa mer om honom – kan tänka mig en hel bokserie: The Return of Carlsson, Carlsson Abroad, Carlsson in Africa, Son of Carlsson, King Carlsson, Here comes Carlsson, Carlsson in Jail, The Death of Carlsson, The Man called Carlsson. Seriöst, varför har ingen skrivit dessa?

”Gösta Berlings Saga” av Selma Lagerlöf

På tal om härliga karaktärer så bubblar denna klassiker över med fina gubbar och gummor. Vi har bland annat kavaljererna, tretton till antalet tror jag, som lever ett fritt och glatt liv hos majorskan på Ekeby gård, tills Gösta kommer dit och ställer till elände. Kavaljererna tilldelas varsitt kapitel, med historier som är sorgliga, roliga, dråpliga, idiotiska, vackra – var och en värt ett eget blogginlägg (men no way, en annan dag i så fall (Selma gråter väl blod i sin himmel av besvikelse)). Jag måste dock lyfta fram kapitel 18 ”Liljecronas hem”, som fan alltid får mig att grina. Läs kapitlet i sin helhet här.

Lagerlöfs besjälade natur är en lycka att vandra runt i. Jag har 50% värmlandsblod i ådrorna, min kropp skriker efter dessa förlorade skogar (eller finns de kanske kvar?), speciellt så här när hösten närmar sig. Det är så mycket livsglädje i boken att hälften vore nog, och det är omöjligt att inte smittas.

” Martin Bircks Ungdom” av Hjalmar Söderberg

En gång i tiden befolkades alltså Östermalm och Stureplan av sådana här sköna typer?! OK, Martin Birck kanske är lite dryg och naiv, men allt slår ju mupparna som hänger där nu, de nedrans bratsen! (Oslagbar satir!)

Jag blev särskilt drabbad av första och tredje delen, Martins barndom och sena tjugoår. Den åldern jag är i nu, den tredje och sista delen av min ungdom. Tonåren berörde mig inte lika mycket. Eller nä, det kapitlet hade sina poänger också. Vilken värdelös ”recension” det här blev… Hursomhelst, läs den, den handlar om att växa upp och inse sina begränsningar men också sina möjligheter, om kärlek kontra sex, om religion och politik, vänskap och avundsjuka. Den talade till mig, även om jag inte insåg det när jag läste den och fast den är över hundra jäkla år gammal.