Tove Jansson - en bitterfitta?

Efter försöket med LeRoy och ytterligare ett misslyckande med Helena Henchens ”I skuggan av ett brott”, som var lite för tantig, träffade jag rätt med Tove Janssons ”Lyssnerskan”. En novellsamling med historier som stäcker över ett brett känslospektrum, men den övergripande känslan är författarinnans oefterhärmliga melankoli. Jag tyckte ofantligt mycket om den, tyckte om Janssons tilltal, som var så trevligt, men som bottnade i en sådan kantstött mjältsjuka.



Jag vet inte hur jag lyckas ibland, för trots min nyväckta vurm för Tove Jansson lyckades jag skrämma bort en dam som var inne och frågade just efter hennes böcker. Hon hade hittat ”Sommarboken” och ”Det osynliga barnet”, men fanns fler? Jag grävde fram ”Lyssnerskan” och bilderböckerna ”Vem ska trösta knyttet?” och ”Hur gick det sen?” och vi stod nu och pratade lite allmänt om Tove Jansson.
– Har du läst något av hennes verk? undrade damen, och jag sade att det hade jag. Hon höll fram en bok av Torgny Lindgren och undrade om de hade något gemensamt, om hon även skulle gilla hans författarskap. Nu var det ju så lyckat att jag faktiskt läst hans ”Hummelhonung” för en massa, massa år sedan och definitivt kunde se ett visst släktskap mellan dem. Båda författarna behandlade mörka ämnen i historier med humor och djup, med stor plats för egen tolkning. Nu fick jag inte allt det sagt, utan hann bara få fram:
- Jodå, båda har ju en trevlig ton, med…
-TREVLIG?! Tycker du Tove Jansson är trevlig?
- Nja, hon skriver ju….
Damen tittade på mig med avsky i blicken och sade:
- Tove Jansson, hon är kärv! Hon är hätsk och sträv!
- Alltså, jag menar, självklart har…
- Kanske att ett BARN skulle uppfatta Tove Jansson som ”trevlig”. Nej, då tackar jag nej till Torgny Lindgren, jag läser inga trevliga böcker!
Jag insåg att jag inte hade en chans att vinna tillbaka situationen och drog mig istället tillbaka, med lite magont.
I kassan hörde jag min kollega blippa in damens böcker och säga med glad röst:
- Åh Tove Jansson! Vad härligt charmigt!
Jag slängde en blick mot damen. Hon stirrade med mörka ögon på min kollega. Jag gick på lunch.