2010 var ett bra TV-år. Bokblogg till trots, här följer mina tio favoriter:
10. Hung
En serie som alltid ligger på gränsen till genial. Hoppas att tredje säsongen slutgiltigt för dem över på rätt sida.
9. Glee
Kollade ikapp Glee i somras – en serie så självklart gjord för mig att jag inte förstår hur jag missat den. High school-drama, humor, övertydliga budskap och TV-världens bästa skurk: gympaläraren Sue Sylvester! Kan dessutom vara riktigt queer ibland.
8. The Trip
Ännu en låtsasdokumentär. Jovisst är man trött på detta grepp vid det här laget, men de två begåvade brittiska komikerna Steve Coogan och Rob Brydon på kulinarisk resa genom norra England och sina psyken övertygar dock om att genren fortfarande har liv i sig. En TV-serie om medelåldern, manlig rivalitet och vänskap samt imitationskonstens kärna.
7. Parks and Recreation
Andy: I wish he had tiny puppy shoes. I would totally shine his little shoes for free... I do say the cutest stuff.
Ron: Andy, take him outside.
Andy: And shoot him?!
Tom: Come on, Ron. I’m just a little puppy. I ain’t done nothing wrong. I’m just a puppy. Hmm, I like your mustache. I wish I could have one. But I can’t, because I’m just a little puppy. Mmm, mmm, mmm.
Ron: OK, take him out and shoot him.
6. Big Love
Slutscenen, alltså slutscenen. När Peter Gabriels coverversion av David Bowies Heroes från senaste skivan långsamt ökade i styrka kände jag någonting bubbla inom mig: ett stort fuck you till Nöjesguiden som gav Scratch my back en dödskalle i betyg.
5. Rebecca och Fiona
Och ibland har Nöjesguiden rätt. Jag var hyfsat provocerad av R&F innan jag såg TV-serien, men nu har jag en helt annan bild av dem. Bästa: ” Vi bryr oss inte om nåt sånt där. Allt sånt där tycker vi är töntigt. Allt som killar håller på med.” Alltid bra med fler unga, coola kvinnliga förebilder!
4. Weeds
Den sjätte säsongen av TV-serien om världens sämsta mamma fortsatte lika starkt som tidigare. Mest imponerande är hur serien lyckas äta kakan och samtidigt ha den kvar, gällande Nancy och Andy – tillsammans men ändå inte. Deras speciella dynamik existerar fortfarande, trots att de numera faktiskt är herr och fru Newman. Denna säsong kändes definitivt som ett avslut, men tydligen är flera säsonger på G, hur nu det ska gå till. Jag drömde en fortsättning, men har glömt drömmen. Synd för er.
3. Breaking Bad
Blev denna säsong, utan förvarning, så fruktansvärt bra. Jag hade räknat ut Breaking Bad efter första säsongens svekfulla avslutning, men så skärpte sig serien ordentligt till säsong två, manusen slipades och vändningarna blev smartare och snabbare. Säsong tre var ju omgången då advokat ”Better Call” Saul Goodman introducerades, Walt försökte fånga en fluga och svågern Hank fick ett varnande telefonsamtal i bilen. Strålande tv!
2. Mad Men
Don Drapers ensamhet. Peggy Olsons beatnikromans. Joan Holloways hemlighet. Sally Drapers spirande tonårstid. Lane Pryces pappa. Pete Cambells uppsyn. Roger Sterlings självbiografi.
1. Doctor Who
Jag började titta på Doctor Who i och med säsong fem, när nye doktorn Matt Smith introducerades (den brittiska TV-serien byter ut sin huvudrollsskådespelare med jämna mellanrum, därav namnet), och jag har inte ångrat mig en sekund. Jag fullkomligt avgudar Steven Moffat, som är seriens nya ”showrunner”; han är som Joss Whedon i sin prime. Julhelgens extra julavsnitt var bland det allra bästa jag sett i år. Man skulle fasen vara Ebenezer Scrooge själv för att inte beröras. Moffats och Smiths doktor är som en fantastisk lärare – intelligent, rolig, engagerad, snäll, oförutsägbar. Inspirerande!
Men vad har ni gillat?
8 kommentarer:
Två komediserier från toppen av mitt huvud:
Community fyllde funktionen som 24-minuters distraktion för min del. Är en sucker för snabba filmreferenser och metakommenterande, även om serien är lite ojämn.
Ingen bor i Skogen på SVT var också mycket bra. Sjukt nyfiken på vad Klungan ska hitta på härnäst.
Mycket bra blogg btw!
jag började motvilligt titta på Glee under 2010. Kanske mest för att jag betat av det mesta som gick att se. Måste dock erkänna att Sue Sylvester är det absolut bästa med den serien.
Årets favorit måste nog ändå vara i Anneli på svt. Top class helt enkelt.
Annars rekommenderas att återuppsöka gamla godingar som Six Feet Under. Den sammanfattar lite vad jag gjorde sommaren 2010.
Mina vänner: - Vad gjorde du sommaren 2010?
- Äsch, jag kollade på Six feet under.
- Nej men vad gjorde du?
- Nä alltså, jag kollade på six feet under...
Sorgligt men sant.
Anonym- Community har jag sett något avsnitt av, men inte tillräckligt för att fastna. Andra chans på sin plats? Klungan ska väl göra dans härnäst?
http://www.dansenshus.se/Pa-scenen1/Klungan/
Tack så hemskt mycket för berömmet!
Mitt i allt- six feet under är min favoritserie alla kategorier tror jag. Måste se om den någon gång. anneli har jag sett några avsnitt av - väldigt bra! Ska se resten om det finns på svtplay.
I våras var jag var helt besatt av Torchwood, som är en walesisk BBC-spin-off till Doctor Who. Väldigt budget, mycket HBT-vibbar och många puckelryggiga aliens. Underbar! (box finns att låna)
Inspirerad av Björn Ranelid och Peter Englund har jag nu föreslagit i ett inlägg på min blogg att du och jag kanske skulle ta och kasta lite paj på varandra och tjafsa om vem som borde dansa mer, eller bråka om en bok. Kan det va nåt? ;)
Gabriella - Torchwood vill jag jättegärna se! Jag jobbar till exempel på söndag, om boxen skulle finnas nånstans på ja, du-vet-var då, så skulle jag bli väldigt glad.
Kafka - din lilla jävel! Låt mig tänka efter ett ögonblick så kommer jag säkert på nånting med dig som irriterat mig på sistone. Inlägg kommer...
Nåja, det går nog ganska så fort. Men, den stora frågan blir nu vem du helst vill vara. Ranelid eller Englund?
Mitt val är naturligtvis:
Kristina Lugn
Skicka en kommentar