Shameless

Visst, det kan verka som att jag är en liten djävel i dag som endast försöker få min årsstatistik över inlägg att se bättre ut och jag vet att jag har tipsat om henne förut (senast i förra inlägget...) , men alltså Kate Beatons Hark, a vagrant är så jäkla kul! Läs hennes versioner av litterära klassiker: Robinson Crusoe, Dracula, och så vidare. Väl värd din tid.

Bokenkät de luxe - bättre sent...?

Några veckor för sent svarar jag nu på Bokbabbels fjärde söndagsenkät de luxe. Vissa av frågorna har jag svarat på förr, så jag har tagit bort några stycken.

1. Din kvinnliga favoritkaraktär?

Vampyren Eli i Låt den rätte komma in. Hehe.

2. Favoritnovell eller novellsamling?

The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman. Serie hittad här.

3. En bok som gjorde dig besviken?

2010 var full av besvikelser. Dennis Lehanes Moonlight Mile var till exempel inte särskilt bra.

5. Favorit romance-bok?

Skulle jag räkna som en av mina guilty pleasures om jag inte hatade det uttrycket with a vengeance. Spider-Man loves Mary Jane är en Spindelmannen-serie som fokuserar enbart på såpoperaaspekten av superhjältandet, med en tonårig Mary Jane i fokus som suktar efter hjälten Spider-Man och undrar varför nördiga men rara Peter Parker ständigt ursäktar sig från deras samtal. (Svar: Han är ju Spider-Man!!!!!!!) Som O.C. eller Gossip girl i serieform, roligt skrivet, gulliga teckningar.

7. Favoritcitat? (Ur vilken bok?)

Bara en av tusen fantastiska repliker. Ur Scott Pilgrim vs The World av Bryan Lee O’Malley

9. En bok du önskar fler människor hade läst?

Välkommen till paradiset av journalisten Jennie Dielemans och fotografen Shahab Salehi handlar om hur massturismen urholkar samhällen, utnyttjar urbefolkning och urlakar naturen. En spännande och skrämmande uppgörelse med allt från backpackers till all inclusive- och sexturister!

10. En karaktär du bäst kan relatera till?

Jag känner mig ibland som tomten i Viktor Rydbergs berömda dikt. Jag brukar också lalla omkring mitt i natten när alla sover och ensam grubbla över döden. Ge djuren foder. Stå och stirra på min husbonde som sover.

11. Bästa öppningsscenen i en bok, vilken?

Ur Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons

12. Mest överraskande twisten eller slutet?

Den i Dennis Lehanes Shutter Island är rätt svårslagen.

13. Favorittitel?

Worst song, played on ugliest guitar tycker jag är en otroligt kul titel.

15. Din absoluta favoritbok ever?

Det får bli Paul Austers Illusionernas bok.

Och du! Gott nytt år!

Ordnötter

I förrgår publicerades i DN ett kort reportage om 2010 års nya ord, såsom Wikiläcka (hemliga uppgifter som hamnar på Wikileaks), bloppis (loppmarknad på sin blogg) och köttklister (you don't wanna know). I samband med texten var fyra "vanliga människor" intervjuade om vilka nya ord just dom börjat använda under året. Svaren är, ja intressanta:
Väldigt roliga och irriterande svar från nästan alla! Uppenbart är att synen på språkförnyande en generationsfråga. Philip tjugo år verkar positivt inställd till nya ord, medan Kåre 94 år och Ingrid 62 år har gått vilse i tanken att svenska är ett språk rent från influenser utifrån. Vi kan därför ur en etymologisk synvinkel se på delar av Ingrids svar, för att se hur mycket "svenska" hon själv pratar:

"Vi tappar vårt svenska språk när vi börjar ta in främmande ord"

Tappar: Ursprung grekiskans dapáne (utgift, slöseri)
Språk: Västgermansk synonym till fornnordiska tunga, ersattes under 1500-talet.
Börjar: Från fornsvenskans böria
Främmande: Fornsvenskans fremmend (avlägsen), avlett i betydelse efter influens från engelskans from
Ord: Från germanska wurða, se även eng. word, ty. wort, osv.
(Källa: Svensk etymologiskt ordbok)

Äsch, det blev inte så starka bevis som jag hade hoppats på, men det tog så lång tid att jag måste ha kvar det. Ni förstår idén bakom... Hursomhelst, det är en väldigt tråkig inställning till det svenska språket och jag hoppas att skolan nuförtiden uppmuntrar barn till att utveckla sitt eget och vår lands språk med lån och stölder.

Guldstjärna får naturligtvis Elena som under året lärt sig orden (men inte när de passar att användas) lagom och avvakta. Två genomsvenska ord, n'est-ce pas?

Om du inte fattar hur coolt detta är...

... så har du missat en hel del här i livet. Alan Moores Miracleman är en av de mest hypade serier som finns i västvärlden. Serien startade redan på fyrtiotalet, men de intressanta serierna är de som skrevs under en period på åttiotalet av Alan Moore (innan han skrev Watchmen, Swamp Thing, osv.). Serien har varit inblandad i en mycket komplicerad rättighetsaffär och har inte varit i tryck sedan tidigt nittiotal, varför den är nästan omöjlig att få komplett, speciellt i Sverige, utan att lägga ut riktigt stora pengar. Nu sitter tydligen Marvel (som för övrigt var företaget som tvingade hjälten att byta sitt namn från Marvelman till Miracleman) på rättigheterna, men det är fortfarande oklart om de har rätt till Moores material. Hittills har vi bara sett nytryck av originalserierna från fyrtiotalet.

Del ett och tre hittade jag för kanske fem år sedan på Serieboden i Gamla stan för endast 59 kronor styck! För någon månad sedan hittade jag slutligen, efter att spenderat all vaken tid sökande, del två på Tradera för en hundring och lite växel. Bok ett och två har förvarats hemma hos mina föräldrar, men nu efter julhelgen är trion äntligen tillsammans. Nu ba: Läsa!

Mina egna "Bättre BokTitlar"

Jag har så jädra mycket extra tid över under jullovet att jag bestämt mig för att hålla mitt löfte och bidra med några egna Better Book Titles.

Roligt? Tråkigt? Jag har ingen aning. Har helt ärligt tappat koncepten nu för tiden...

Bättre boktitlar

Jag vill idag tipsa om sidan Better Book Titles som ger böcker de titlar de egentligen förtjänar. Väldigt roligt! Här är några exempel:



Om jag inte hade så bråttom till jobbet, skulle jag hitta på några egna. Kanske i kväll...

Jag är en tråkig tomte

I år får ni en likadan julklapp från mig som förra året: ett tips om Modernistas rea. De har realisation lite väl ofta nuförtiden, så det är i princip alltid samma grejer. Dessbättre handlar det om kvalitetslitteratur rakt igenom (men några få undantag), så glada miner nu allihop!

Ni hittar dem på Kvarngatan 10 och rean pågår följande tider:

Onsdag -fredag 15-17/12, kl 15–19
Lördag- söndag 18-19/12, kl 11–16
Måndag-torsdag 20-23/12, kl 15–19

Ta med cashmoney! Och akta er för den vattenfyllda vallgraven!

Lehane-recension från en arg en

Nu klämde jag fingrarna i dörrjäveln precis när jag skulle blogga, men om jag inte tillåter mig själv att skriva följande recension med vänsterhanden (bildligt talat, inte bokstavligen) så blir boken aldrig nånsin skriven om.

Moonlight Mile av Dennis Lehane är författarens återkomst till deckarparet Kenzie och Gennaro. Jag var otroligt laddad inför denna, speciellt när jag en bit in i läsningen insåg att boken var en direkt fortsättning på Gone, baby, gone, en av Lehanes allra bästa deckare. Men ni vet vad man brukar säga om förväntningar, att de är som vinterhala vägar. För de... de kan... ibland måste de... grusas... Eller måste, ibland är det nödvändigt. Fick jag ihop den liknelsen? Typ?

Den var i alla fall inte särskilt bra, boken. Kommer knappt ihåg vad den handlar om, vilket aldrig är ett gott tecken, men Lehane tar hursomhelst åter upp det moraliska dilemma Patrick Kenzie mötte i slutet av Gone. I den nya boken ställs han till svars för sitt val, vilket låter som en spännande idé i teorin. Tyvärr känns det som ett evigt malande av samma sak om och om igen. Lite väl självupptaget. Det är som att Lehane antar att vi läsare, likt Kenzie (samt författaren antar jag), gått runt med den där frågan i huvudet ända sedan vi första gången läste Gone. Åh, vad skulle jag ha gjort? Hur skulle jag handlat? Visst gav boken mig ett visst mått av huvudbry, men kom igen?! Det här var ju år sedan. Jag undrar om det handlar om att författaren själv ändrat åsikt? I boken är det tydligt vilka negativa konsekvenser Kenzies val förde med sig.

Lehanes karaktärer är mer endimensionella än vanligt, författaren berör inte som han brukar göra och språket inte lika vackert eller humorn lika rolig. Här är annat talesätt som jag är säker på att jag fått rätt: You can never go home again. Dennis Lehane, skriv en ny fantastisk roman i stället för att vältra dig i nostalgi, din egen fåfänga och andras beundran...

Nu ska jag lägga tassen i blöt. Kanske gråta lite.

När Illusionernas blogg står för undervisningen...

Jag har ju som bekant börjat min första lärarpraktik och det har verkligen varit grymt. Det roligaste jag gjort! Nedan följer ett axplock ur en power point-presentation jag gjort till ett diktprojekt jag genomför denna vecka med en klass i sjuan. Jag tänker, varför ändra ett vinnande koncept?


Hm, sådana här bilder tagna ur sitt sammanhang ser alltid så skumma ut, men eleverna uppskattade verkligen presentationen och lärde sig faktiskt en hel del verkade det som. Projektet har varit jättekul hittills, i dag skrev de egna dikter och skapade de mest fantasifulla verk världen skådat. Jag trivs som fisken med andra ord! (Men har inte tid att blogga så mycket, sorry, you guys...)

Lyrans tematrio: Julklappar

Lyrans tematrio denna vecka handlar om de böcker som står på våra önskelistor i jul och vad passar väl bättre i dessa tider? Mamma, pappa, här är min julklappslista (Ni andra kan väl komma tillbaka till nästa inlägg?):

1. "Om Strindberg" av Lena Einhorn (red). Denna antologi har jag bläddrat i många gånger i butiker, den verkar väldigt trevlig. En coffeetable-bok med massa illustrationer och texter som diskuterar författaren ur olika vinklar. Lite lagom seriöst sådär.

2. "FPS" av Kristofer Flensmarck. Utgivet på hedervärda förlaget irrlicht i en limiterad utgåva på trehundra handbundna och -skurna böcker, denna poesibok verkar som gjord för mig (och 299 ruggugglor till).

3. "Sveriges historia 1350-1600" av Dick Harrison (red.). Vi gör ett nytt försök. Fick första och andra delen i fjol och nej, dom har jag inte läst ut än. Stenåldern är ju så förbannat tråkig. Men jag tror på medeltiden, det gör jag.