Kommer ni ihåg den tiden? När man var tio-elva år och oironiskt ritade bilder som denna:
Ett starkt minne jag har från min barndom är när jag satt på taket till en lekstuga, med avklippta jeans, solglasögon i form av stjärnor och en keps som man kunde vända ut-och-in. Neon på ena sidan, svart på den andra. Jag minns att jag kaxigt tänkte: Alla kollar på mig...
En kanske femtonårig kille som hade lite samma stil (men bakåtvänd keps, så det var omöjligt för mig att se vilket budskap han ville förmedla) var inne i butiken och klämde på "Elsas mode", Sofi Fahrmans chic litt-roman. Inget ont om Fahrman, men jag gissar att denna kille inte är hennes tilltänkta publik. Han verkade dock väldigt förtjust och efter att ha gått ut och in i butiken flera gånger köpte han den till slut, med orden: "Det är den första bok jag någonsin köper!" Han var så lycklig och nöjd med sitt val, så jag hade inte hjärta att säga någonting.
Borde jag ha gjort det?
8 kommentarer:
Hehe, han kanske visste precis vad han köpte. Don't judge the book by the cover...
Hade jag haft en keps som man kunde vända ut och in när jag var 11 hade jag varit kung! Själv körde jag med en golfkeps med grön genomskinlig plastskärm. Grymmt coolt
Fast med ett "m" i grymt :)
Nej det är väl skitbra att han köper en bok och läser den, sen att det är en skräpbok är en annan sak.
Alla tittade säkert på dig i din coola stjärnglasögon-outfit! Det är dock inte säkert att de var lika imponerade som du själv...
Det är alltid bra när folk köper och läser böcker, tycker jag! Är man ingen van läsare ska man inte skrämmas till att läsa nobelpristagare. Vilken skräpbok som helst som kan bjuda in ytterligare en person till läsarlivet är en bra bok.
Jamen, jag resonerar på samma sätt som ni, tro inte annat! Jag menar bara, tänk om jag stuckit till honom Räddaren i nöden och kaboom! kanske sprängt hans lilla huvud?
Det hade varit som om någon räckt mig Pink Floyds Dark side of the moon när jag var tio och köpte Ronny och Ragges Let´s pök. Vem vet vem jag varit idag då?
Dessutom tycker jag det var lite befriande på nåt sätt att killen vågade gå emot "tjejbok/killbok=regeln". Det finns redan där något som ingjuter hopp om framtiden hos den här killen.
15-åriga killen tänkte: Alright, snygg tjej på omslaget. Varför har ingen presenterat mig för sådant tidigare? Sedan tänkte han säkert med bitterhet tillbaka på alla sina skolår med bokomslag i gråskala med bild av en gubbe med skägg och plågad blick.
Den vändbara kepsen hade jag också, men jag kunde inte vända den eftersom hela den svarta sidan var täckt med smiley-pins och jag minns hur kittlande det var varje gång någon nämnde att "det där var visst en knarksymbol av något slag" och ifrågasatte lämpligheten i det hela.
Sandra - det är sant. Det är en tröttsam regel.
Kafka - Haha! Snygg tjej trumfar skäggig gubbe varje gång. Och din keps låter ballast i stan.
Skicka en kommentar