Apropå Joyce Carol Oates och hennes bok "Blonde" så har Bonnier börjat med klistermärken på en del av sina pocketböcker där författare och andra kändisar uttalar sig om sina favoritböcker (dvs. den bok som klistermärket sitter på). På "Blonde" finns ett meddelande från... Fredrik och Filip. Rätt otippat. De skriver:
"Längre in i en mosad hjärna än så här kan ingen författare ta dig."
Alltså, jag blir provocerad av denna lapp och vill helst riva bort den. Den är himla fånig. Och omslaget är så fint, det blir ju helt förstört. Vem tror de blir intresserad av boken på grund av detta märke och den texten? Filip och Fredrik och Oates? Denna mix förvånar. Ibland förstår jag ingenting. Överreagerar jag nu igen?
För några månader sedan publicerade Dagens Nyheter en serie artiklar om mobbning på arbetsplatsen av Maciej Zaremba. De fick stor uppmärksamhet och blev snabbt samlade i en liten pocketbok: ”Mobbarna och rättvisan”. Den bild av samhället som Zaremba målar upp genom en rad tragiska människoöden är skrämmande. Ingen hjälp tycks finnas att få, fackföreningar sviker, arbetskollegor blundar, Arbetsmiljöverket uppmanar offer till att låta bli att anmäla med orden: ”Det kan bli värst för dig själv”. WTF?
Mobbning på arbetsplatsen kostar enorma summor pengar, i form av sjukskrivningar, bristande arbetsinsats, och så vidare. 1993 var Sverige först i världen att göra ”kränkande särbehandling” till ett arbetsmiljöbrott, vilket väckte stor uppmärksamhet i omvärlden och fick andra länder att följa vårt exempel. Problemet är att efter det har inget hänt. Sverige är i dag ensam i Europa om att inte ha fällt, eller för den delen prövat, en enda misstänkt mobbare. Varför?
Zaremba testar en mängd teorier. Beror det på det en kulturell särprägel? Är mobbning sanktionerat i Sverige? Är ilska så tabu att det måste ta andra, subtilare vägar ut? Är den skam mobbning innebär så stor att vi hellre försöker tiga ihjäl den än att föra den ut i ljuset och ta tag i problemet? Journalisten tror sig närmast nå svaret i jävigheten som finns i det att ensamma arbetare inte får väcka åtal hos Arbetsdomstolen, utan att endast arbetsmarknadens parter, fackföreningar, och så vidare, får det, vilka är desamma som utser domstol. Väldigt rörigt, jag vet, men det är alltså samma grupper som måste väcka åtal, erkänna övergrepp och sedan betala skadestånd. Bakvänt är bara förnamnet. Zaremba vill se ett rättskydd frikopplat från intressegrupper för arbetare.
Det är svårt att värja sig för journalistens argument, när resultaten av vårt nuvarande system så tydligt redogörs för. Det här är en viktig bok. Tyvärr är den lite rörigt skriven, men budskapet går fram.
Fasen vad barnbokskreatören Pija Lindenbaum var bra i sitt sommarprogram! Blev fullkomligt förälskad i denna femtiofemåring. Väldigt sympatisk, rolig och smart, pratade om viktiga saker och valde bra musik. Missa inte!
Det har överlag varit låg nivå på sommarpratarna i år, men vad har ni gillat för program?
Usch, otäck bok detta, ”Älskade syster” av Joyce Carol Oates. Det är den första boken jag läser av författarinnan och det kan också bli den sista. En lärare har nämligen sagt till en vän till en flickvän (min) att när det gäller Oates behöver man bara läsa en bok (valfri) för att förstå hennes ”grej”, vilket jag antar är ”välskrivet depparjepp”. Det uttalandet tar jag med en rejäl nypa salt, men nog vore det skönt att genom en sådan generalisering befria sig från framtida djupdykningar ned i människans ondska.
Boken handlar om mordet på den sexåriga ”skridskoprinsessan” Bliss Rampike och bygger löst på ett verkligt mord år 1996 på en ”skönhetsprinsessa” (helt otroligt dumma koncept). Jag kommer vagt ihåg händelsen, minns foton på flickan och hennes familj i skvallerpressen, minns hur det var en första inblick i skönhetstävlingars bisarra värld. Romanen berättas ur Bliss storebror Skylers perspektiv (nio år vid systerns mord, nu nitton), skriven som om den vore hans självbiografi, hans version av händelserna före och efter lillasysterns död. Tonen är djupt cynisk och ironisk, Skyler har flyttat ut och in från internatskolor och behandlingshem de senaste tio åren. Han är bitter på sina föräldrar, på världen och på sitt öde. Och det är inte så konstigt, för han har verkligen haft det för skruttigt. Han blandar förstahandsredogörelser med dramatiseringar av händelser han inte bevittnat, men kommenterar detta med eviga fotnoter där han förklarar, försvarar eller gör sig lustig över sina val av berättarteknik. Det ger flera extra dimensioner till Oates text.
Det verkliga mordet, såväl som det fiktiva, har förblivit olöst och misstankar har ofta riktats mot överlevande familjemedlemmar. Boken säger sig erbjuda en egen teori och även om Oates/Skyler ironiserar över det berättarmässigt billiga i en sådan morot för läsaren, så finns den där. När man dock får den sig tilldelad i slutet känns den inte längre viktig (och föga överraskande för övrigt). Det jag kommer att ta med mig från min läsning är i stället skildringen av föräldrar utan ansvarskänsla och empati, av olika yttringar av sinnessjukdom (vilket jag skulle vilja påstå drabbar alla fyra medlemmar i familjen Rampike) och av en subkultur som sexualiserar barns kroppar, exponerar dem och säljer ut dem till högsterbjudande.
Jag vet inte om jag tycker ”Älskade syster” var så jättebra direkt. Den var för lång, tappade fart någonstans i mitten och berättade en hemsk, hemsk historia, men var välskriven, ofta engagerande och dessutom ett spännande skrivexperiment. Jag rekommenderar den.
Jag var hos mina föräldrar i helgen och grävde i skåpen och hittade där ett gäng böcker jag var förtjust i som barn. Sedan tog jag foton på dem med min iPhone. Sedan lade jag över dem på min dator. Sedan lade jag upp dem på min blogg.
Någon som känner igen någon titel förutom Sundvall, Svedelid och Gripe? Ofta är det himla intressant att höra vilka böcker vänner och bekanta lästa som barn. Ibland har det påverkat sinne och smak mer än man tror.
Jag minns att jag blev förvånad när jag förstod att inte alla i min klass läste samma böcker som jag. Visst delade man på Sune och Bert-böckerna, men utöver dessa kunde det skilja sig rejält. Jag hade drömmar om att starta ett eget bibliotek med mina böcker. Önskedrömmen var, av någon anledning, att någon skulle komma in och fråga om Bartolomeus och spöket, och jag skulle ba "Självklart!" och ta ned den från hyllan. Hände aldrig.
Vad sade ni att ni ville, sade ni?, Titta närmare på monstren från Elidor? Det går bra.
Jag hör mina ord från tidigare eka i era huvuden:"Ibland har det påverkat sinne och smak mer än man tror". Om jag ska vara ärlig är det möjligt att även min knoppande sexualitet fick sig en törn av denna hemsökande bild från barndomen...
Jamen jag är naturligtvis på landet utan uppkoppling. Bara en iPhone som har täckning endast nere vid sjön. Så här sitter jag i duggregnet och uppdaterar min lilla blogg. En sinnebild av det moderna Sverige.
Hittills har jag läst Ozzy Osbournes självbiografi, den var verkligen rolig och ibland gripande. Rekommenderas! Mer om den senare. Vidare: Primtalens ensamhet av Paolo Giordano, en italienare som är lika gammal som jag. Född -82. En bitterljuv kärlekshistoria skulle man nog kalla den. Också bra. Just nu läser jag Mäster av den kvinnliga delen av Lars Kepler, Alexandra Coelho Ahndoril. Vackert berättat om socialisten och skräddaren August Palms unga år. Han var rejält messed up när det gäller sex visar det sig. Djuplodande läsning.
I veckan har jag läst två självbiografier, den ena av Paul Auster, den andra av Kjell "känd från radio" Eriksson. Per automatik vill jag säga att Austers bok, som skildrar hans liv fram till trettioårsåldern, var bäst, han har ju en sådan naturlig berättarröst, jag älskar att läsa honom. Men stämmer detta verkligen? Erikssons verk, en revanschsaga där han går från mobbad och överviktig till smal radiostjärna, var ju helt ok den med. För att få ett slutgiltigt svar har jag bestämt mig för att ställa dem mot varandra.
Titel: Auster: "Ur hand i mun - Minnen av en misslyckad början" Eriksson: "Kjell" Vinnare: Auster
Omslagsfoto: Auster: Intellektuell värdighet Eriksson: Smör (Upp-och-ned liknar det för övrigt exakt mitt skolfoto i trean) Vinnare: Auster
Första mening: Auster: "Åren kring de trettio var en period då jag misslyckades med allt jag tog mig för." Eriksson: "År 1975 efter Kristus tillverkades jag i ett radhus i Täby" Vinnare: Ingen ärligt talat
Tid och plats: Auster: Cirka 1947 - 1980, New York, Paris, Mexiko Eriksson: 1975 - 2008, Täby Vinnare: Auster
Dikter: Auster: Otaliga, men inga presenteras Eriksson: En: Livet Man föds och växer upp/Man måste lära sig allt/Man använder kunskaperna sen Man är ledsen/Man är glad Man kämpar sig genom sitt liv Man dör ändå till slut Vinnare: Eriksson
Förödmjukande teaterupplevelser: Auster: Flera Eriksson: Flera Vinnare: Lika
Man vet att det är semestertid när det under loppet av en halvtimme kommer in två pojkar i butiken iklädda neonfärger, jeansshorts och kepsar med coola budskap. Den första hade texten "It's only rock n' roll - but I like it!", den andra "Det enda jag behöver - är brudar och klöver". Kan inte bestämma mig för vilken jag vill ha mest.
Kommer ni ihåg den tiden? När man var tio-elva år och oironiskt ritade bilder som denna:
Ett starkt minne jag har från min barndom är när jag satt på taket till en lekstuga, med avklippta jeans, solglasögon i form av stjärnor och en keps som man kunde vända ut-och-in. Neon på ena sidan, svart på den andra. Jag minns att jag kaxigt tänkte: Alla kollar på mig...
En kanske femtonårig kille som hade lite samma stil (men bakåtvänd keps, så det var omöjligt för mig att se vilket budskap han ville förmedla) var inne i butiken och klämde på "Elsas mode", Sofi Fahrmans chic litt-roman. Inget ont om Fahrman, men jag gissar att denna kille inte är hennes tilltänkta publik. Han verkade dock väldigt förtjust och efter att ha gått ut och in i butiken flera gånger köpte han den till slut, med orden: "Det är den första bok jag någonsin köper!" Han var så lycklig och nöjd med sitt val, så jag hade inte hjärta att säga någonting.
Nu är jag tillbaka med en titt i Svensk bokhandels katalog över höstens böcker 2010. Jag har redan gett er mina tio favoriter, så i vanlig ordning presenteras här tio böcker som inte faller mig på läppen. Högst subjektivt och lite elakt, men det får man ta. 1. Vad hände med serieroman-projektet egentligen? Andreas Carlsson har i intervjuer pratat om "Dandy" som en "grafisk roman" (som det så snyggt heter nuförtiden), men så ges den ut som en vanlig roman i stället. Jag var inte speciellt intresserad av Dandy som serietidning heller, men detta känns tusen gånger tråkigare och ointressant. (Nordstedts)
2. Om man endast går på Recito förlags försäljningstexter (se punkt 8-10) vet jag inte om förlagets grundare har så mycket att säga mig om att sälja böcker. Jag vet att Recito erbjuder en massa tjänster för olika typer av författare och säkert gör ett bra jobb och denna katalogs texter är bättre, men jag känner inget förtroende. Tyvärr, David. (Recito)
3. Nej, det här känns ju inte alls trött. Kan vi inte få slippa den här 50's American homewife-estetiken nu? Till och med Anna Winberg har ju så smått övergivit den och vi inser alla hur jobbigt det måste varit för henne... Obs! Ingen diss. Är gammal kollega till Anna för guds skull. (Parasoll)
4. Den där munnen är fullständigt skräckinjagande! Den ser ut att höra hemma på Rigshospitalet i Köpenhamn snarare än på Karolinska institutet. (Karolinska Institutet University Press)
5. Kan inte tänka mig något värre än att varje dag vakna upp till ett visdomsord från Paulo Coelho. Den finns ingen vishet hos Coelho som jag har användning av. Ett par hundralappar skulle dock inte skada, så här en vecka innan löning. Hur mycket tror ni han tjänar på "Visdom 2011"? (Bazar)
7. Jag vet inte varför, men när jag hittade den här boken i katalogen blev jag så trött, helt slut. Det är säkert inget fel med den, men att läsa en hel bok om Bonnie och Clyde, världens mest uttjatade skurkar? Kan inte tänka mig att någon är så intresserad år 2010. (Forum bokförlag)
8. Har ni läst reportaget om Bingo och hans fru hon Katrin i senaste numret av magasinet Filter? Han verkar så sjukt spånig och obehaglig. Han verkar brottas svårt med sin image som "lyxig" flickfotograf, som han både vill komma bort ifrån och leva upp till. Gå ett par timmar till i terapi, Bongo, sen kanske du får skriva en bok. Han har en son som heter Ringo nuförtiden. Helt normalt. (Lind & Co)
9. Sådana här böcker som görs av förlagen bara för att tjäna lite extra kosing (host*Coelho*host) gör mig galen. "Perfekt för en gåva på Fars dag" står det, vilket säger allt. Fler påhitt för att få oss att spendera våra surt förvärvade på nonsens... (Alfabeta förlag)
10. "Samir" är Sveriges version av "Laban", vilket inte är en komplimang. Bränn upplagan och värm de hemlösa i höst är mitt förslag. (Egmont)
Svensk bokhandel har gett ut sin katalog över höstens nya böcker och som vanligt gör jag en ordentlig genomgång och plockar russinen (och harlortarna) ur kakan. Jag börjar här med de tio bästa, senare i dag följer de tio värsta. Höstkatalogen är dessutom proppfylld av svenska kändisar som ogenerat ger ut sånt skräp att man vill gråta och jag var nära att göra en Celebrity Edition av "De tio värsta", men insåg att det blir alltför hatfullt och det är inget kul. Men om ni bläddrar igenom katalogen kan ni lätt förstå vilka jag syftar på...
Men nu koncentrerar vi oss på det roliga först! 1. Här har vi ett par småtrevliga boksläpp från Carlsson Bokförlag. Jag läser ju just nu Vilhelm Mobergs Utvandrar-serie och är helt inne på Moberg och inavlade, skrockfulla bönder. Älskar dessutom julen. (Carlsson Bokförlag)
2. När jag är jättegammal och väldigt nära att avlida, så vore det rätt coolt att bli kastad till hajarna. Jag får för mig att det går rätt fort, att bli sliten i stycken och vilken syn för mina vänner och familj! Vem älskar inte vithajen? (Caracal Publishing)
3. Den här jäkla utförsäljningen av våra egna och våra barns möjligheter att få hyresrätt är jag så förbannat trött på. Idioti. Intressant bok antagligen. (Ordfront) 4. Bokhorornas version av Nordstedts litteraturmagasin som byter redaktion mellan varje nummer var ju hm, intressant, men detta tror jag kan bli himla bra. Kul upplägg, begåvade skribenter. Lycka till hörni! (Nordstedts)
Och Nordstedts, här kommer lite inspiration till nästa år. Det är vad folket vill ha!
5. I vintras började jag läsa band ett av Sveriges historia: 1300 f Kr-600 e.Kr. Var tvungen att ge upp när jag insåg att jag inte kom ihåg någonting av det jag läste. Det enda jag mindes var att någon hittat människoben som det ser ut som att andra människor har gnagt på. Det var det sexigaste i hela boken. Jag tror jag ska hoppa fram till nästa band direkt, som behandlar medeltiden, för alltså på stenåldern hände inte ett jota. (Nordstedts)
6. Jag kan inte komma över det där omslaget. Så fantastiskt mystiskt märkligt. Hur kom de fram till det egentligen? En extra poäng till författaren Jan-Öjvind Swahn för att han föredrar sin svartsoppa tillagat på samma sätt som Godsägarn. (Ordalaget Bokförlag)
7. Bonnier fortsätter sin klassikerserie i pocket och jag tycker de valt väldigt bra titlar denna gång. Däremot osäker på omslagen, förutom Camus med en framsida av modeillustratören Liselotte Watkins. (Bonnier) 8. Jag har tidigare blivit lovad en Hoffman-samling av Vertigo förlag, men den har fortfarande inte dykt upp, så nu hoppas jag på Bakhåll i stället. (Bakhåll)
9. De två sista titlarna hittade jag i katalogen för barnböcker hösten 2010, som fungerar som en b-sida till vuxenkatalogen och som är placerad längst bak i katalogen, man vänder upp och ned och läser bakifrån. Äsch, ni fattar. När jag först såg att "Loranga" ska bli seriebok föll mitt hjärta några meter, men sen såg jag att det är Sara Olausson som ska göra den. Jag skrev lite kort om hennes hysteriskt galna serier här och jag tror hon blir perfekt faktiskt. Hoppfull! (Positiv förlag) 10. Det är inte alla som vet att Astrid Lindgren skrev serier, som illustrerades av Ingrid Vang Nyman, men jag vet det och nu berättar jag det för er. De är väldigt fina och kul. (Rabén & Sjögren)
Nu har jag ont i nacken, så ska vila lite innan jag fortsätter scanna. Berätta gärna om era favoriter i katalogen.
