Kejsaren av what?

Det är tur för Selma Lagerlöf att hon var så duktig på att skriva för jag känner verkligen för att ta till riset just nu. Skriva något elakt. Jag vet inte varför jag är på det här humöret, hormoner? Jag har hursomhelst läst Kejsaren av Portugallien i veckan och tyckte hemskt mycket om den. Jag är ute på lärarpraktik för tillfället och en nionde klass ska läsa den i vår. Det gav läsningen en extra dimension, min egen lust och nöje överskuggades ibland av känslan av att de verkligen kommer hata den. Det är inte världens lättaste bok för en tonåring att ta till sig. Jag kände redan i första kapitlet hur det knep i bröstet, då Jan i Skrolycka för första gången får kärlek i hjärtat, när hans dotter föds, men så är jag också en snart trettioårig man i en kärleksfull, sjuårig relation, med en übergullig systerdotter i närheten, besatt av följande textrad från Arcade Fires "The Suburbs":

So can you understand?
Why I want a daughter while I'm still young
I wanna hold her hand
And show her some beauty
Before this damage is done

But if it's too much to ask, it's too much to ask
Then send me a son

Win Butlers röst... får min kropp att darra. Så jag tror jag kan relatera mer till Jan än osnutna femtonåringar, trötta på plugget, men det vore kul att bli överraskad, i boken finns ju mycket annat att uppskatta. Alla lustiga karaktärer, språket, den övernaturliga aspekten. Ett av mina favoritkapitel är i slutet, när Klara-Fina Gulleborg är rädd att den drunknade fadern ska hämnas på henne:

Där nere satt han, kejsaren av Portugallien. Han satt på en sten med händerna knäppta om knäna och ögonen stirrande in i det grågröna vattnet, i ständig väntan på att hon skulle komma till honom.

Det är så mäktigt skrivet. Även om det är Klara-Finas sorg och skuld som framkallar bilden, och det hela är djupt sorgligt, blir jag så full i fan av stycket. Han låter bra cool, Poseidonversionen av Jan. Och sedan blir det så fint, när hon inser att han ville henne väl in i det sista... (Kom förresten inte och snacka om spoilers, boken skrevs ju för nära en miljon år sedan!)

Romanen ger också en intressant bild av dåtiden könsroller (okej, aningen uttjatat, men jag ska inte skriva många ord om det, promise), då Jan blir en förändrad man efter dotterns födelse. Han blir den som är huvudansvarig för flickans uppfostran, tar större ansvar för hemmet om jag minns rätt och utvecklar sina känsligare, mjukare sidor. Bästa är när han på dotterns födelsedag hjälper en annan dräng att gräva diken hela kvällen, trots att han vill hem. När vännen frågar om varför han är så snäll, händer följande:

Det brände honom på tungan att säga: "Det är inte bara Klara Gullas födelsedag, det är också mitt hjärtas." Men det var väl, att han inte kom att säga det, för Börje skulle säkert ha trott, att han blivit tokig

Undrar hur långt vi kommit egentligen? Om jag hjälpte en kompis med säg, en tenta på min dotters födelsedag, och svarade att jo, jag gör detta för att det också är mitt hjärtas födelsedag , så skulle det nog fortfarande höja ett och annat ögonbryn.

Jag kan möjligtvis återkomma till boken vid senare tillfälle. Niorna öppnar kanske för ytterligare tankar.

Rödluran

När ett filmmanus skrivs om till en roman som släpps i samband med filmen, så borgar det sällan för stor litteratur. Allt man vanligtvis kan hoppas på är en viss fördjupning av karaktärerna och att scener som klippts bort nu inkluderas (men dem hittar man numera ändå på DVD:n). Bokversionen av kommande Red Riding Hood har däremot gått ett steg längre. Där är filmbolaget så förbaskat rädda för spoilers att bokens sista sidor är exkluderade. I stället finner läsaren en länk till en webbplats där de sista sidorna publiceras - efter filmens premiär!

Hur filmbolaget tänker är ett mysterium, kan det skapa annat än bad will? Om man läser en bok innan man ser filmen, så är man ju mer än beredd på att filmen kommer att spoilas och ja, även tvärtom naturligtvis. På detta sätt får boken ännu mindre existensberättigande och det faktum att den egentligen bara är ännu en reklampelare för filmen blir tydligare. Mycket märklig historia.

För övrigt, om ni undrar varför det varit så tyst här på sistone, så beror det på att jag tröttnade på den schulmanskt elaka persona jag odlat fram senaste tiden och därför haft Vänliga Veckan-tema på IB. Och ja, då bidde det ingenting i stället. Nu har dock en vecka gått...

Bloggkollegor som får mig att dra på munnen

Jag vaknade av ljudet av mitt eget fnittrande i morse. Det var inte min vanliga dröm om clownen Manne som väckte mig, inte heller kittlade min käresta min fothåla med en fjäder. Nej, det var minnet av mina två vänner Fraction och Kafka som tagit sig in i drömmens värld och gjort mig full i skratt. Dessa två bloggkollegor upphör aldrig att förvåna mig.

Ja, jag vaknade verkligen på ett märkligt humör, men fortfarande i simiiform, tack gode gud (ta i trä). Annat var det ju med den gode Gregor Samsa, huvudperson i boken Förvandlingen av en av mina nämnda kollegors namne. I denna korta roman vaknar en ung handelsresande till upptäckten att han blivit förvandlad till en jättelik insekt. Han möts inte av förståelse av sin familj (mamma, pappa, syster), utan de skäms för honom, låter honom inte visa sig utanför sitt rum, motar med våld in honom igen om han söker kontakt med de övriga. Det hela får ett sorgligt slut för Samsa, som tidigare försörjt familjen, men som nu slutar oönskad och dammig, medan resten av familjen blommar upp i hans frånvaro. De får alla nya hyfsade jobb och systern utvecklas till en riktig snygging.

Men vad har då Förvandlingen med mitt fnissande att göra? Jo, det roar mig att om kvällarna ligga och tänka över vad andra tyckt och uttryckt om litteratur. Just i går kväll funderade jag på vad mina två vänner sagt om nämnda roman. En av dem påstod att Samsas nya insektsform inte skulle ha någon djupare betydelse, att det absurda i Kafkas historia har mer gemensamt med Bulgakov än Freud. Var man har rätt till sin åsikt naturligtvis, men vi pratar ju ändå om ett verk som inte helt fruktlöst analyserats av många av nittonhundratalets största tänkare. Ständigt i fokus: vad betyder Samsas förvandling? Ja, han får mig att le, min kollega.

Och se då på den andra! Hon påstod att Kafka (författaren) inte skulle ha humor. Läs dessa utvalda stycken:

När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt. (s. 5)

Han började nästan skratta av glädje, eftersom han nu var ännu hungrigare än på morgonen, och han doppade genast ner huvudet nästan upp över öronen i mjölken. (s. 25)

Dessa allvarliga herrar - alla tre hade helskägg, vilket Gregor noterade en gång när han kikade ut genom dörrspringan - var mycket noga med ordningen, inte bara i sitt eget rum utan även (...) i resten av lägenheten, framför allt förstås i köket. (s. 53)

Tre pedantiska män i helskägg som bor i samma rum! Lilla gumman, detta är ju en mustig skröna! Till min bloggkollega vill jag säga, läs fler böcker och färre t-shirts:

Eller för att muntras upp, läs Quirk Classics:

Gårdagens tankar fördes över till nattens drömmar och jag vaknade på gott humör i minnet av deras ord. Vill ni ha fler visdomsord från duon? De vill påstå att ingenting man publicerar på nätet i egentlig mening går att ta bort. Varför skulle det röra mig? Jag skriver aldrig något i affekt, för att provocera eller för att göra ogenomtänkt PR för kommande projekt. Aldrig!

Låt de gamla drömmarna komma in

Nu har jag varit i farten och läst en bok igen. Vilken grej. Jag har läst John Ajvide Lindqvists varierade textsamling Låt de gamla drömmarna dö. För er som gillar enordsrecensioner, boken är: Bra! För er andra...

Första hälften av boken består av noveller, de flesta tidigare outgivna. De är alla läsvärda, speciellt Lovecraft-inspirerade Tindalos som gått i följetång i DN, men jag gillade även Antikrundan och Flickan, två berättelser som skulle kunna stå modell för skickligt novellbygge. Kronjuvelen i samlingen är dock titelnovellen, som är en fortsättning på Låt den rätta komma in (titlarna förklaras här, för dig som legat under en sten de senaste åren). Jag har tidigare hört Ajvide läsa novellen på en författarträff, men det här är en utvecklad och utökad version (om jag minns rätt). Det är en bra och rörande historia, men onödig. Känns roligare att själv fundera kring vad-som-hände-sedan. (Var tog de rosa enhörningarna som jag såg i Oskar och Elis framtid vägen? Va? VA?) Författarens historier handlar om när det nära möter det långt borta, det vill säga det vanliga och det (väldigt) ovanliga. Människor och situationer vi känner igen oss i blandas med nya och skräckinjagande företeelser. Ajvides begåvning ligger i hans förmåga att trovärdigt och medkännande presentera dessa nya situationer och denna begåvning är tydlig även i dessa noveller, trots att den litterära kvaliteten skiftar.

Krönikorna som följer novellerna är inte lika läsvärda ärligt talat, men lite navelskådande är man tillåten i bokprojekt som dessa. Jag uppskattade däremot manuset till Ajvides sommarprogram, som inledde boken. Intressant på flera plan.

Jag verkar vara i minoritet i det att jag anser att det bästa materialet finns på bokens sista femtio sidor, sketcherna han skrev till Reuter & Skoog. De är i sanning magnifika! Och roliga!

Ajvide plockar skickligt och rätt subtilt isär det där man brukar kalla för den vanliga människan. Och följer dessutom upp med överklassens syn på densamma. Lyssna på detta samtal, där två Öfvre Östermalmstanter fikar och filosoferar:

ANTONIA:

Här sitter vi... du och jag, Charlotta [Paus] Förstår du?

CHARLOTTA:

Jaa.

ANTONIA:

Fast vi vet, att därute... [Gest mot fönstret] (...) Att dom suger blodet ur varandra. Medan vi åker taxi. (...) Tänk på alla dessa stackare som blir vargar när det är fullmåne, till exempel. Vet du vad dom måste göra?

CHARLOTTA:

Jaaa. [Paus, exakt lika] Neeej.

ANTONIA:

Jo, dom måste söka upp gravida kvinnor och sedan slita barnen ur deras magar och äta upp dom.

CHARLOTTA:

Är det sant? (...)

ANTONIA:

Så långt har det gått. I det här socialistiska aphuset.

CHARLOTTA:

[Tittar ut genom fönstret.] Det är hemskt. Hemskt.

Denna nedklippta version kan så klart inte göra sketchen rättvisa, men tro mig, det är himla roligt. Jag har suttit hela morgonen, då jag borde ha installerat Officepaketet på min tjejs dator som jag lovat, och tittat på gamla klipp på YouTube från Reuter & Skoog. Det var ett roligt program som Ajvide skrev delar av. Men åter till boken: Den är bra!

Fina väskor

Ny grej på Illusionernas! Modetips! De här söta väskorna från TopShop tipsade Owlit om och jag var bara tvungen att skicka tipset vidare. Gulliga va?




Finns även i Cc och Ee-varianter här!

Jag riktigt känner hur nya typer av besökare (yngre, kreddigare) strömmar hitåt! Uppåt, framåt!

Lär av mannen, lär av mannen!

Trött på livet? Söker du en livscoach? En förebild? Jag ger dig Wilson!











Missa inte Daniel Clowes (halv-)nya album om denna sprudlande källa av livsglädje. Inte hans bästa verk, men väldigt intressant av flera anledningar. Som ni kanske märkte, så byter Clowes stil på varje sida (som är designade som "söndagssidor", dvs varje sida är en fullständig liten scen/berättelse). Clowes har visat upp en mängd stilar genom åren och det är kul att få en sorts tillbakablick över dem. På ena sidan känner man igen stilen från Ghost World, på nästa från titelnovellen från Caricature. Aha, där har vi Needledick the Bug fucker-stilen! Och så vidare. Serien är dessutom väldigt rolig, smart och berör lite grann.

Wilson ska bli film av Alexander "Sideways" Payne, med manus av Clowes. Kan bli bra.

Bokrean (ett alternativ)

Låt mig låna ditt öra ett ögonblick, så ska du få ett tips från mig:

Föredömliga Antikvariat Aderton på Odenplan har lagerrensning just nu och erbjuder därför femtio procent rabatt på allt i butiken. Jag steppade därifrån med följande:

Bo Bergman - Hjalmar Söderberg

Stig Claeson - Henrietta ska du också glömma

T.S. Elitot - De knepiga katternas bok

Tom Hedlund - Att förstå lyrik

Sture Linnér - Homeros

Sture Linnér - Mulåsnan på Akropolis

Februari skulle kunna kallas Sture Linnér-månaden, för jag planerar att läsa tre av hans böcker under nästföljande tre veckor, men nä, det ligger inte perfekt i munnen. Eliots sprudlande diktbok för barn och vuxna anser jag faktiskt vara bättre i Britt G Hallqvists härliga översättning än i original. Eller ja, det var vad han gubben i butiken sade i alla fall och han hade så ärliga blå. Bo Bergman är ju en institution inom Söderberg-forskningen, så ska man börja någonstans så är det väl där (och en sådan vaaansinnigt fin utgåva jag fick tag på). Hedlunds bok hoppas jag kunna använda i jobbet, samt för att personligen "sätta" (som det heter) rytm och meter. Slutligen, Slas är ju alltid Slas. Eller var alltid Slas.

...just det, jag hade skrivit ett skämt också: "Halva priset? Då heter väl butiken Antikvariat Nio i några veckor?" Håll till godo.

De tio värsta ur Svensk bokhandels katalog Vårens böcker 2011

Herre jösses, Svensk bokhandels kataloger kan vara deprimerande läsning. Vad är det för fel på människor, vem köper alla dessa kändisars ohyggliga böcker? Jag förstår inte. Jag brukar vanligtvis hoppa över dessa när jag väljer mina tio värsta, för jag mår inget bra av att lufta så mycket hat. (Locket på är vanligtvis min princip.) Men inte denna gång. De kommer inte undan hur länge som helst. Här kommer de tio värsta ur SVB:s katalog över vårens böcker.

1. Det finns människor som är rädda för sex. Böcker som sådana här gör att jag förstår dem. Har man nånsin sett något så avtändande? "Våga..." (X-Story)

2. Ekerlinds förlag är verkligen ett förstklassigt ställe. Hur tänker de när de publicerar en bok om en gubbfet, osympatisk affärsgris, som de sedermera döper efter en TV-show med en gubbfet, osympatisk komikergris?

Uppdrag: Gransknings första program om "sanningen om IKEA" gjorde mig först orolig över Kamprads lilla gulblå:s försäljningssiffror, men efter deras andra program har oron skingrats. Svenska folket är ju så in i vassen korkat att de förlåter "vår" Ingvar vad som helst. (Ekerlinds förlag)

3. Jag älskar att förlagsfolket är så rädda för att vi fortfarande inte skulle ha fattat att Agneta Sjödin desperat försöker skriva som sin idol att de skriver det rakt ut i annonsen. Så desperat. Men sedan finns det inget mer sätt att driva med Agneta. Ingenting som inte är under min värdighet i alla fall... (Forum)

4. Det enda som är värre än svenska kändisar är svenska (RAW-relaterade) komiker. Här möts de alla i en ond bok ledd av antikrist själv, Mårten "Hjälten" Andersson. (=135 tecken) (Forum)

5. Bara på nummer fem och all ork har runnit ur mig. Jag gillar dock ärligheten i att annonsen är skriven på samma naiva lågstadiesvenska som Läckbergs deckare: "Sedan bjuder de in sina familjer och alla de känner". Hm, vem bjuder in alla man känner på fest? Bara Lasermannen. (Bonnier Fakta)

6. Liza, det finns bara en av dig och det är tur/tortyr. (Piratförlaget)

7. Åh, den odödligt vackra kärlekshistorien om en ung pojke och en sexuellt avvikande rovdjurskvinna. Om det här är din grej, så har du tur. Det här är bara del ett. (Recito)

8. Väldigt bra att Reidar Jönssons Mitt liv som hund kommer i tryck igen (de senare titlarna mindre kul), men vad är det för omslag de valt? Oacceptabelt. (Darwin Books)

9. Hörni, nu kommer hyllningsboken om kor! (Libris)


10. För det första, det är kanske bra att en sådan här bok finns. Vad man än tycker om skönhetsoperationer, så kan man inte undgå att bli väldigt illa berörd av reportaget från i höstas om den svenska kvinnan som åkte till Polen för en bröstförstoring och blev hjärnskadad för livet. För det andra, vilken jävla skam att en sådan här bok behöver finnas. För det tredje, boken verkar helt ok, jag lär mig nya saker bara av att läsa annonsen. Visste ni att att det "är lättare att lämna tillbaka ett par skor som inte passar än ett par bröst som inte blev som det var tänkt"? Visste ni det? (Nordstedts)

Efter allt det här hemska, så måste jag avsluta med något härligare - en pärla från katalogens allra sista sida:

De tio bästa ur Svensk bokhandels katalog Vårens böcker 2011

Tidigare än utlovat, men ändock senare än vanligt, följer här traditionsenligt mina tio favoriter ur Svensk bokhandels katalog över vårens böcker. Utan inbördes ordning:

1. Jag älskade Hellbergs första bok Styggelsen och skrev gott om den här. Så gott att jag till och med fick ett uppskattande mail från författaren (som i och för sig samtidigt bad mig om en tjänst, men kul ändå!). Vi ska läsa Döden på en blek häst i bokcirkeln jag är med i och jag har höga förväntningar. (Forum)

2. Känner till Liedman sedan mina dagar som idéhistoriker och är nyfiken på vad han har att säga om dagens skolvärld. Vad han nu vet om den. (Albert Bonniers förlag)
3. Jag kan ärligt säga att jag stoppade korv långt innan det var "hett"! Jag gick på folkhögskola i Jönköping ett år, där jag och min bästa vän gick en sorts blandkurs där vi prövade olika konstnärliga uttryck, lagade mat och lärde oss mangla kläder. Lika kul som det låter! Fick senare reda på att kursen vi gick hyfsat nyligen bytt namn från Husmödralinjen och ännu senare visade det sig att min tjejs farmor hade flera väninnor som läst kursen i sin ungdom. Hursomhelst, korv, kul, är, stoppa, osv. (Bonnier fakta)

4. Glömmer ibland bort att Moodysson finns, att han gjort så många bra filmer och att han även skriver skönlitteratur och poesi. Ett citat ur boken: "Jag vaknar nästa morgon och har ingen pappa. Det är en mäktig känsla. Jag var en prins. Nu är jag en kung." Det här kan bli hur bra som helst... (Wahlström & Widstrand)

5. Lite nervös inför författare som på detta sätt försöker återskapa en tidigare succé, men Yarden var ju så jäkla bra att jag ändå är hoppfull. (Ordfront)

6. Looove Pontus Lundkvist! Jag har sagt det förut och säger det igen, Lundqvist är Sveriges bästa satiriker. (Galago)
7. Flensmarck är den enda svenska poeten som man kan säga att jag faktiskt "följer". Hans textsamplande poesi har tidigare borrat sig djupt ned i mig och jag hoppas att han gör det igen med Navigation. (Natur & Kultur)

8. Mother fuck! Kolla in detta axplock ur Optimals utgivning 2011! Om någon vrålar i skogen är en fantastisk, modig och rolig (faktiskt) skildring av Billers uppväxt, kantad med hemska övergrepp och anorexi. Jättekul att den kommer i nytt format. Mats Källblad fortsätter sin bokserie som började med Garagedrömmar (LÄS!). Men mest peppad är jag inför Elisa Rossholms seriebok baserad på Benedictssons dagböcker Stora boken som jag just precis nu läser ordentligt efter att bara ha läst stycken av tidigare. Kolla in utdrag ur Rossholms bok här och här. Elisa, skicka ett recex hitåt om du vill höja försäljningen med potentiellt femton extra ex! (Optimal)

9. Sveriges nyaste serietidning har stor potential, men jag blev lite besviken på den försmak jag fick i Johnossi comics, som Utopi-redaktionen stod bakom. Inte tillräckligt med genreäventyr och jag är inte så förtjust i Kim W:s färgläggning. Det blir nog lite annorlunda i Utopi. Tja, färgerna förblir nog desamma. (Kolik förlag)

10. Mest av allt tycker jag synd om mina föräldrar som varje år i god tro köper de nya banden till mig till jul och födelsedagar. Jag önskar mig alltid dem och vill ju läsa dem, men kommer mig bara inte för. Det ska bli av 2011!

11. Upprörd över att jag valt elva titlar och inte de utlovade tio? Well, sue me. Sitter och stirrar på en oredigerad korrekturutgåva av Cirkeln som jag på omvägar kommit över och det lilla jag hittills hunnit läsa har varit väldigt bra och spännande. Lycka till, Sara (och Mats)! (Rabén & Sjögren)

I kväll kommer den av förlagen fruktade De tio värsta-listan! Jag är mer irriterad än någonsin. Beware...

Äntligen på gång, jag lovar...

Jag skäms lite grann. En av svenska bokbloggars mest älskade tradition är Illusionernas bloggs genomgång av Svensk bokhandels kataloger över årets litterära utgivning, kataloger som utkommer vinter, vår och sommar. Herregud, som ni älskar det. Vårens katalog kom ut redan i slutet på november-början på december, böckerna som annonseras har redan börjat dyka upp i affärerna, men mina inlägg har lyst med sin frånvaro.
Detta av olika anledningar, jag har inte jobbat så mycket i höst och det är vanligtvis från bokaffären jag lånar katalogen. Jag har faktiskt beställt ett eget ex, men det var tre veckor sedan så de har nog glömt bort mig. Nu har jag till slut fått tag på ett ex och som ni ser har jag hittat en hel del att risa och rosa. Till helgen kommer det att dyka upp, fram tills dess kan ni njuta av mina gamla genomgångar.