torsdag 21 april 2011

Tack gubbar!

Tack Daniel Boyacioglu och Malte Persson för att ni hjälper mig introducera mina nior till haiku respektive sonetten:

Modern haiku av DB:
Ni folkölsfolket
spyr ner vår tunnelbana
och kliver sen av

Ni folkölsfolket
spyr ner vår tunnelbana
och vi städar rent

Modern sonett av MP:
Som vore en station en väldig lunga
och människorna luft den långsamt andas
(envar en molekyl som omärkt blandas
med alla andra i en större klunga)

så töms och fylls perrongen i den tunga
andhämtning som, om ett stämband fanns
hängt i stationens hals, gav oss en chans
att en gång höra underjorden sjunga.

Och kunde underjorden sjunga steg
ur djupets strupe väl en stengästs bas
förkunnande vår art av undergång;

och kunde underjorden sjunga teg
väl vi som vävts av stoft och vind och gas
som satts i svängning av en sådan sång.
Förolämpar jag mina elever, då jag hoppas att dikter om deras urbana vardag ska locka in dem? Det är inte utan att man undrar hur många lärare som använt Boyacioglu i sin undervisning och jag lär knappast vara ensam om att hoppas på Persson. Äsch, det är väl okej att vara en vandrande kliché i början av sin lärargärning? Kavajen har ni ju redan sett...

2 kommentarer:

Bror sa...

Dikter är alltid bra material. Själv har jag använt mig en del av bilddikter, det har varit väldigt uppskattat.

Vettets väktare sa...

Aha, tack för tipset!