Var det liksom meningen?

De senaste veckorna har jag haft annat att göra än att sitta med näsan i en bra bok (har suttit med näsan i kurslitteratur), men i lördags hade jag inte mycket till val. Jag hade köpt en ny taklampa, som det stack ut tre små kablar ur. Jag hittade rätt plats åt två av dem i taket, sedan tänkte jag 'vad är det värsta som kan hända', gjorde en knut på den tredje kabeln och kopplade in lampan. Varpå strömmen gick i lägenheten. Naturligtvis. Inget jag gjorde fick igång strömmen igen, utan jag var tvungen att ringa jouren som lovade att komma någon gång under lördagskvällen, men att det kunde dröja ett tag. Jag fick gott vänta. Utan tv, internet eller musik, utan att kunna lämna lägenheten vände jag mig till vännen som aldrig sviker, mannen man kan lita på: August Strindberg...

I det svaga ljuset från fyra värmeljus läste jag så Strindbergs Inferno och mer passande läsning kunde jag väl inte ha hittat. I Inferno lider författaren av förföljelsemani och ångest, ser tecken i det vardagliga, ansikten i skuggor och känner varsel för ondska överallt. Fascinerande läsning och som den lilla räddhare i mörkret som jag var kunde jag känna igen mig i Strindbergs oro. Vem är det som kurar i hörnet? Jaha, en fåtölj. Vad var det där knakade? Jaha, jag tuggade på ett chips? Vad är det för märklig känsla jag har i kroppen, försöker grannarna tortera mig? Jaha, jag är törstig. Så där höll det på.

Allra värst var det när jag började märka alla bokens blinkningar till Dantes Den gudomliga komedin. Kapiteltitlar som Helvetet och Beatrice, Vergilius nämns har jag för mig, Strindberg skriver att han nu stod bortom sin levnadsbanas mitt, och så vidare. Inget märkligt säger ni, men då säger jag: vilken bok tror ni jag hade köpt för en tjuga på Myrorna dagen före? Slump säger ni, föraning säger jag och Strindberg.


Vad låg då bakom de Övre Makternas beslut att jag skulle spendera kvällen med Inferno? Ska jag ta vid efter Den Store Författaren och försöka tillverka guld? Ska jag ta nästa plan till Paris, där stora delar av boken utspelar sig och några vänner just för tillfället (slump?) bor ? Eller ville de bara att jag skulle få fingret ur och läsa mer Strindberg inför mitt kommande yrkesliv? Fabian Göranssons serieversion av Inferno, som jag f. ö. fick i födelsedagspresent av vännen som nu är i Paris (slump?), står fortfarande oläst i hyllan, kanske tyckte gudarna att jag var en lat och otacksam jävel? Vi får se, jag fortsätter leta tecken...