Typsnittsnack

Stringhyllan lade fram en intressant iakttagelse i en kommentar till mitt förra inlägg. Hon lade märke till hur otroligt ful min utgåva av Strindbergs Inferno är, speciellt typsnittet stack henne i ögonen. Bloggens trogna läsare minns naturligtvis (naturligtvis!) hur krossad jag var efter att ha avstått från att köpa en fin utgåva av boken på en bokrea och undrar väl nu: Är detta vad som kom i stället?

Jag kan lätta er oro med att avslöja att denna bok är lånad på bibliotek. Den ska lämna lägenheten så fort sista ordet är läst, tack gode gud. Men man kan ju fråga sig vad Klassikerförlaget egentligen tänkte med detta omslag. Skrikig gul färg och sedan INFERNO i bloddroppande Halloween-bokstäver. Ett försök att locka yngre läsare månne?

Jag ska i och för sig inte uttala mig om typsnitt efter att ha fått en vass kommentar på mitt inlägg om Henrik Lange, där en anonym läsare (...Lange själv?) läxade upp mig både när det gäller serieteckningar och användandet av typsnittet Comic Sans. Så här i efterhand är jag chockad själv. Avskyr också Comic Sans with a vengeance. Till mitt försvar, jag ritade i MS Paint där detta typsnitt är förvalt och jag kunde inte lista ut hur man ändrade. Men egentligen finns inga undanflykter. Skämmes, både Klassikerförlaget och Illusionernas blogg!

Uppdatering 2010-10-15: Nu har jag fått förklarat för mig (av min tjej) varför Strindberg-omslaget inte alls är fult, utan roligt och fint. Hon var så övertygande att jag nu har ändrat mig. Det är ett rätt fint omslag, men jag tycker fortfarande typsnittet känns väl Microsoft Word anno 1994.