Hurra för mig och bara mig!

Nåde den blogg som berättar om en graviditet, ett kommande bröllop eller en nyköpt hund i dag, för den tjugotredje augusti är Illusionernas bloggs ettårsdag och det måste uppmärksammas!

Vadå, är det den tjugofjärde i dag? Ja men se, det får gå ändå. Igår var jag så trött, så trött. Och "måste uppmärksammas" kanske är att ta i, men några rader vore väl passande?

Jag är nöjd med mitt första år som bloggare. Produktiviteten har inte alltid legat i topp, men jag har ju ett liv att leva också för guds skull. Jag startade bloggen för att jag ville göra något. Jag har väldigt begåvade, kreativa vänner som i sina yrken, på högskolor eller på sin fritid utför olika former av konstnärligt arbete . Jag ville också ha något projekt att pilla med och skriva mer ville jag också. Hence: en blogg. Inte den högsta av konstformerna, men ändå något.

Litteratur är en relativt ny passion för mig. Jag uppmuntrades att läsa och läste mycket som barn och tonåring, men jag var aldrig en sådan som begravde mig i klassiker eller tunga vuxenromaner. Jag läste skräck, serier och Liftarens guide till galaxen. Litteraturen med stort L upptäckte jag snarare på universitetet och tja, när jag började jobba i bokaffär... Jag läser böcker i snabb takt, eftersom jag ibland känner att jag har år av läsning att ta igen. Den pressen har dock börjat släppa.

Att börja blogga om just böcker kändes ändå rätt, men kan vara läskigt också. Folk har en sådan ruggig koll och man måste vara hårdhudad för att palla ta emot kommentarer ibland (även om folk nästan bara varit snälla). Samtidigt har just kommentarer från läsare och andra bloggare varit det allra roligaste. Ett stort tack till alla som tagit sig tid! Och ett särskilt tack till min pappa som från dag ett varit min mest trogna läsare och med sina uppmuntrande ord räddat bloggen mer än en gång.

Avslutningsvis, i fortsättningen kommer serier få ett större utrymme på bloggen (hörde jag en kollektiv trött suck?). Det är ändå min första, största kärlek. En annan sak jag kan bjuda på i dag när det ändå är fest: Jag heter Martin.

Tack för att ni läser min blogg.