måndag 1 februari 2010

Skynda att försvinn, tack

På baksidan av Alex Schulmans bok ”Skynda att älska” (som jag har hört ska vara bra, men vägrar att tro det) finns, som brukligt, några utdrag ur positiva recensioner. Men även följande citat:


”Har inte gråtit så sedan jag läste ’Broarna i Madison County’

– Från Magnus Ugglas blogg”


Det är bara en av anledningarna till varför jag inte litar på dem som påstår att Schulmans bok är läsvärd.


(Och därmed, efter en månads uppehåll, tar jag mitt första försiktiga steg tillbaka till bokbloggandet. Jag har helt enkelt inte haft lust. Nu ska jag försöka tvinga mig själv att fortsätta, så förvänta er ingen lustfylld läsning på Illusionernas blogg. Nej, det kommer ofta att bli krystat, passivaggressivt, stundtals rent obehagligt. Inga förändringar från 2009 med andra ord.)


4 kommentarer:

mads sa...

Just därför ska man inte läsa blurbarna juh! Eller jo, man kan göra som jag och läsa boken, gråta en skvätt och sedan läsa baksidestexten dagen efter.

Då kände jag: "Tänk, jag och Magnus Uggla har saker gemensamt ändå."

Fast jag har aldrig sett Broarna i Madison County.

Anonym sa...

Hahaha! Magnus Ugglas boksmak är nog inte att lita på direkt...

Men välkommen tillbaka i alla fall! Och jag ser fram emot krystade och obehagliga inlägg så länge de ackompanjeras av bilder på apor.

Vettets väktare sa...

Mads - har du förvandlats till en musikspelande låda, placerad på magen på en småläskig gubbe med en tiggande apa på axeln? Din positivism har inga gränser!

Bokstävlarna - Var inte orolig. Inga förändringar från 2009 som sagt...

Vettets väktare sa...

"positivitet" borde det vara va? Positivism liknar väl snarare empirism, om jag minns rätt?