Saker som håller mig borta från böcker just nu

Böckerna sitter i baksätet just nu, i stället regerar:

1. Minns ni när jag skrev om Daniel Raeburns bok om Chris Ware? Noll kommentarer hittills, så oddsen är dåliga... Det var hursomhelst en schysst bok och som jag skrev i inlägget så gav Raeburn tidigare ut ett kortlivat fanzine "The Imp" där han porträtterar olika serieskapare. Dessa finns nu tillgängliga som gratis PDF-filer på hans hemsida. Skriv ut och läs!

2. Kevin Smith är en amerikansk filmregissör och manusförfattare som gör allt sämre och sämre filmer. Jag såg hans senaste så sent som i går och ja, den var helt fruktansvärd. Han är dock väldigt rolig privat och jag har precis upptäckt hans podcast Smodcast (gratis), som i princip består av Smith och hans producent som sitter och snackar om barnförbjudna grejer en timme. Roligare än det låter. Mycket, mycket roligare. Tillgänglig genom iTunes så klart.

3. Den bästa seriebok jag läst 2010: Beasts of Burden! Hittar inget roligare än Amazon att länka till, men jag hoppas kunna skriva om boken här på bloggen efter onsdag då jag lämnar in min hemtenta. (Uppdatering: Läs detta inlägg här!) Which reminds me...

4. Min hemtenta! Jag hatar dig!

Bra bok om serielegend

I går läste jag Daniel Raeburns bok om Chris Ware, amerikansk serietecknare extraordinaire, vars mest kända verk är ”Jimmy Corrigan – the smartest kid on Earth” (rekommenderas varmt). Ware är vansinnigt yrkesskicklig, antagligen USA:s förnämsta seriehantverkare och nyttjar alla vapen i en serietecknares arsenal: ord och bild, färg och form, berättarteknik och symbolik, rytm och komposition, ja och så vidare. Under mer än tjugo år arbetade han metodiskt för att utveckla sin konst, utan erkännande och utan större finansiell ersättning.

Han inspirerades av serier från första hälften av 1900-talet, som Krazy Kat och Gasoline Alley, vars skapare var fullärda när det gällde seriesidans komposition och berättarteknik. Raeburn exemplifierar med sidor ur Wares verk, för att belysa både yttre påverkan från gamla mästare och de tekniker Ware utvecklat själv. Dessa detaljerade genomgångar är ögonöppnande och djupt imponerande. Wares tekniker för att påverka läsaren är distinkta såväl som subtila, ofta är deras inverkan för oss omedveten, men alltid effektiv. Den stilla melankoli och fruktan för livet som Wares teckningar utstrålar är ögonblicklig.

Boken visar även exempel på Wares begåvning för design- och arkitekturkonst, konstruktion och skulptur och utdrag ur skissböcker. Genom intervjuer berättas konstnärens historia och syn på livet, musik och konst, både andras och sin egen. Det är genomgående intressant läsning och är man intresserad av design, berättarteknik och sagan om en sann auteur ska man leta rätt på denna bok.

Raeburn skrev tidigare om serieskapare i sitt zine "The Imp" som tyvärr lagts ned. Boken om Ware ser ut så här BTW: