Tre läsvärda snabbrecensioner

Jag har läst en massa böcker på sistone som jag inte hunnit skriva om här, eftersom jag är mitt uppe i uppsatsarbete (duger det som ursäkt?). Här kommer i alla fall några snabba recensioner:

”Hypnotisören” av Lars Kepler

Den mest cyniska, hatfulla bok jag läst i år. Nej, jag tyckte inte alls om den. Jag är orolig för paret Ahndorils söner och döttrar, de verkar nämligen vara rädda för barn. ”Hypnotisören” är sprängfull av våldsamma, psyksjuka ungar och ungdomar. Dessutom läggs skulden till barnens beteende tungt på mödrarnas axlar, som om fäderna är helt oskyldiga i sammanhanget. Detta uppblandat med våldspornografi (dvs. ett extremt gottande i våld), karaktärer som aldrig känns levande och en final som var skriven som ett actionfilmmanus. Funkar inte för mig. Jag kanske inte var på humör, för jag äcklades av denna bok.

”Mordets praktik” av Kerstin Ekman

Den här hör till favoriterna 2010. Ekmans variant på Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” är briljant skriven och engagerar både som litterärt experiment och med sina karaktärer. Ekmans fiktive doktor Revinge är övertygad om att han stått som prototyp för Söderbergs doktor Glas, baserat på ett ögonblicksmöte på kafé Rydberg. Revinges dagboksanteckningar ger oss bilden av en minst lika sorglig karaktär som Glas, en forty-year-old-virgin vars arbete med Stockholms prostituerade tar med honom till platser han (och läsarna) har svårt att glömma. En pedofil som ljuger för sig själv. En uppblåst, skadad man. En mördare. ”Mordets praktik” fick sval kritik i både SvD och DN, men själv tyckte jag jättemycket om den. Ger dessutom en mycket levande bild av sekelskifts-Stockholm och människorna som levde där.

”Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?” av Bjørn Sortland

Ett femtiotal korta kapitel berättar en gripande kärlekshistoria. Markus är nitton år, uttråkad i sin unga odödlighet. Ingrid är tjugotre, försonad med sin sjuk- och dödsdom. En trevande romans tar form: hon vill inte, kan inte utsätta honom för vad hon vet är ofrånkomligt; han vill inte, kan inte vara ifrån henne. Omöjligt att inte bli berörd, faktiskt. (För att klargöra, "odödlighet" är en liknelse, jag är ute efter känslan man har när man är nitton, inga vampyrer i denna bok alltså...)

Det var väl läsvärt?

Fredagskommentarer

- Ni följer väl debatten som rasat hela veckan i Dagens Nyheter, mellan nypåstigne Svenska Akademisekreteraren Peter Englund och författarinnan Kerstin Ekman, akademiledamot som hoppade av i farten 1989? Dispyten gäller en kommentar Englund fällde i en intervju angående den så kallade Salman Rushdie-affären, som för tjugo år sedan var anledning till Ekmans avhopp. Eller var det verkligen det? Englund tvivlar. Hittills har det varit väldigt spännande: Ekman beskyller Englund för att vara historiereviderare och kappvändare (mina ord), Englund i sin tur försöker med sitt inlägg få Ekman att lugna sig, men ingen stoppar stålmormor, som ger svar direkt. Själv vet jag inte vad jag ska tro, men sympatin ligger helt klart hos den ensamma käringen i kamp mot flocken. Härlig, underhållande debatt!



- Var det någon mer än jag som såg fram emot att ikväll se Gellert Tamas diskutera sin nya bok ”De apatiska. Om makt, myter och manipulation” på ABF-huset i Stockholm, såsom var annonserat i DN i samband med deras recension? Tyvärr så hade tryckfelsnisse varit framme och Tamas besökte ABF redan igår. Ugh. Ibland undrar jag varför DN fortfarande har kvar T-Nisse på lönelistan…



- Är det någon därute som har för vana att läsa nordiska författare på originalspråk? Jag vill läsa aningen en norsk eller dansk författare, helst utgiven efter 1980, inte för komplicerat språk, inte för lång, helst inte deckare. Är det någon som har ett tips till mig? (Inte ”Frøken Smilla”…)