Kafkaesk omröstning

I vintras satt vi en kväll kvar hemma hos Åsa efter att vi spelat in vår podcast. Nu hade vi stängt av alla inspelningsdon och drack oss istället allt fullare och beklagade oss över att jag inte har några läsare. Tja, jag beklagade mig och de lyssnade tålmodigt. (Helgon och martyrer, mina två vänner Kafka och Fraction...) Hursomhelst, i samband med detta diskuterade vi också det stora bokbloggpriset som just tillkännagivits och jag minns att jag proklamerade, med den berusades övertygelse, att detta pris, det skulle Åsa plocka hem. Det var oundvikligt, det var karma, det var lika självklart som att jag visste att jag inte skulle vinna. Jag brast i gråt, med den berusades entusiasm.

Tja, fyra månader går och nomineringarna släpps. Tillsammans med två bloggar jag aldrig hört talas om hittar vi just lilla Kafka på jobbet. Extremt välförtjänt och tro mig, hon tar hem detta. Men då behöver hon vår hjälp. Även om ni lyssnat på podden och irriterat er på oss, klicka in på Forma Books och rösta på hennes blogg. Pretty please. OK, hejhej!

Ett ögonblick i tiden

Tre säsonger, som passerat som ett ögonblick (...)

Dock är denna period en stor del av livets vikt

Tjugotalet ungdomar som för snart tre år sedan ovilligt föstes samman. "Ni är nu en grupp, vare sig ni vill eller inte!" År av problem, hot, mobbning, homofobi, rasism. Rädsla. Rädsla för varandra, rädsla för "det andra". Rädsla för sig själv. För att hitta sig själv och inte tycka om det man finner.

"Är du en sån där som gillar poesi?"

Arbete. Ständigt arbete. Inte mitt. Jag har precis kommit hit. Det är andras hårda arbete som har lett oss hit. Samlade, faktiskt samlade, på bänkarna framför en klassisk utomhusscen. De är rastlösa. I kväll väntar London.

"Är det här rätt?"

Det kommande besöket i Shakespeares stad har inspirerat till dikt. Sonetter. Bunden vers om det de har varit om de senaste tre åren. Deras högstadietid.

"Har jag presenterat temat? Utvecklat det? Är detta en reflektion? Är det här en avslutning?"

Två och ett halvt år av kaos, ett halvår av något bättre. Äntligen något bättre. Vad ska nu komma av detta? Ska de våga? Vill de våga?

"Kan vi inte bara skriva i stället? Skita i reglerna?!"

En efter en. Vissa tar plats på scenen, fyller upp den med sitt mod. Andra sitter kvar, men läser med andakt. Tja, viss andakt... Men är det solljusets blänk eller kan man skönja något tändas i vissa ögon. Ord, rim, budskap, att någon lyssnar, att ha något att säga, att kunna, att våga. Alla tar plats. Alla vågar vilja - eller är det en vilja att våga jag ser?

"Är du en sån där som gillar poesi? Min mamma är också det."

Gamla mönster kan brytas. Man ska inte vara rädd för den man kan bli, den man råkar bli, den man är men inte vågar vara.

Barnen började plötsligt skina

Gjorde alltihopa rätt

För alla är så himla fina

(Versrader av anonyma elever)

Dags att rädda "Tivoli med vänner"

Hörni, jag är ute på uppdrag. Jag var på Small Press Expo i helgen, Kulturhuset och Serietekets årliga serietidningsmässa, och pratade bland annat med en trevlig typ från den svenska serietidningen Tivoli med vänner. Hon berättade att ekonomin så sakta är på väg att knäcka tidningen och det tycker jag vore synd och skam.

Lyssna, Tivoli är en serietidning med endast nytecknat, svenskt material av samtida serietecknare, illustratörer, barnboksförfattare, journalister och pedagoger. Detta blir naturligtvis svindyrt för förlaget, men kvalitetssäkrar å andra sidan produkten. Inga gamla unkna könsroller, inget våld. Det var till exempel i denna tidning som Sara Olaussons briljanta serieversion av Loranga, Masarin och Dartanjang publicerades första gången. De har dessutom lyckats hålla ned priset till endast 38 spänn. Otroligt!

Den vänder sig dessutom till barn, inte specifikt till flickor eller pojkar, utan alla jädra ungar. Detta samtidigt som sunkrunkiga Egmont tydligen släpper två nya titlar, en blå Goal Junior om fotboll specifikt för killar och en rosa Emma om ja, kändisar och katter specifikt för flickor. För ålder 6 och uppåt. Så fräscht!

Tivoli ges ut av fristående Positiv Förlag, vilket betyder att de inte har tillgång till Egmonts distributionskanaler utan att betala hundratusentals kronor. De måste förlita sig på prenumerationer och att ett litet antal butiker orkar ta sig tid att beställa från någon annan än Egmont. Nu börjar dock pengarna ta slut och förlaget måste få in nya prenumeranter snabbt för att överleva.

Har du en unge? Känner du en unge? Gå in på Tivolis hemsida och teckna en prenumeration genast. Jag menar NU!